Här kommer sannolikt det sista blogginlägget om bredbandsfrågan, åtminstone på ett tag. I onsdags förra veckan tog kommunstyrelsen ställning till förslag som utgör ett slut på den debatt som varit från och med vår debattartikel i början av februari.
Det vi Socialdemokrater ville åstadkomma genom vårt agerande, och som också en del av de engagerade medborgare som drivit på oss och andra partier ville, var att kommunen skulle gå till botten med om att det gick att utnyttja befintligt bredband som är nedgrävt i kommunen istället för att gräva ner nya parallella rör. Efter den debatt som var i februari så gjorde kommunen ett allvarligt försök att förhandla med Skanova (ett Telia-företag som äger de ledningar som finns i dag) om att få nyttja dessa, och att samarbeta kring det fortsatta arbetet med att lägga fiber på landsbygden i Söderköping. Efter, vad jag kan bedöma, förhandlingar i god anda både från kommunens tjänstemän och Skanova kunde ett förslag till samarbetsavtal presenteras för kommunstyrelsen i onsdags.
Avtalet gick i korthet ut på kommunen skulle lägga ner tomrör för fibrer längs med hela den sträckning som kommunen sökt pengar för och planerat, med en liten korrigering – en mindre sträcka norr om Västra Husby byttes mot en ny sträcka söder om Östra Ryd mot Ringarum. Förhoppningen om slippa den parallella sträckningen grusades således. Skanova skulle sedan ansvara för fiber och anslutning av byalag, men kommunen skulle ha en anställd som ansvarade för information till byalagen. Kostnaden för kommunen skulle bli ca 14 miljoner, varav förhoppningen var att få behålla 8 miljoner av bidraget från staten, något som kommunens tjänstemän menade vore osannolikt. Kostnaden skulle isåfall bli den samma som i kommunens planerade projekt. Det kommunen investerade skulle sedan Skanova överta för en symbolisk summa. Detta är alltså det Skanova erbjöd, något annat alternativ fanns inte på bordet.
Socialdemokraterna valde, tillsammans med en i övrigt enig kommunstyrelse, att tacka nej till avtalet och det av tre huvudsakliga skäl:
1. I kommunens projekt ingår fritt material för den som ansluter sig till nätet, i anslutningsavgiften, oavsett hur långt man har att gräva. Det innebär att det i kommunens projekt är en automatisk utjämning mellan den som har långt att gräva (alltså behöver mycket slang osv) och den som har kort – så att det blir lite mer ekonomiskt möjligt för den som har långt att gräva att ansluta sig. Byalagets kollektiva grävkostnader utjämnas såväl om kommunen hade valt Skanova som samarbetspartner eller ej, genom möjlighet att söka bidrag via länsstyrelsen. I och med att Telia vann upphandlingen av kommunikationsoperatör så blir i övrigt tjänster och kostnader för slutkunden så gott som identiska när det gäller leverans av tjänster i nätet.
2. Med bakgrunden att det riskerade att bli samma kostnad om kommunen investerar i ett eget projekt som samarbete med Skanova, så är kommunens projekt mer ekonomiskt på sikt. Kommunen skulle vid ett nät med fler än 1000 abonnenter få tillbaka mer intäkter än driftskostnader – och därigenom så skapas nya möjligheter att bygga ut nätet i fler etapper, utan att lägga till mer skattepengar. Utefter den första sträckan finns 2000 permanenthushåll och ca 1500 fritidshus, och i övriga landet ligger anslutningsgraden på 70 % för permanenthushåll. Målsättningen på minst 1000 hushåll är därmed inte på något sätt orimlig. Det som gör att projektet inte är affärsmässigt, så att någon privat aktör skulle vilja ge sig på detta är att kostnaderna initialt är relativt stora. Det går alltså ganska lång tid innan investeringskostnaden för den ursprungliga sträckan är återbetald. Kommunen, som inte har något vinstkrav har möjlighet att vänta längre.
3. I avtalet med Skanova ingick att kommunen skulle anställa en person som i princip arbetade med försäljning av Skanovas produkter, ur principiell synpunkt är det en knepig fråga.
Slutligen kan man konstatera att Skanova skulle få överta en anläggning värd åtminstone 14 miljoner för en spottstyver. Det är långt ifrån självklart att kommunen på längre sikt ska ägna sig åt bredbandsförsäljning. Men om kommunen om ett antal år skulle vilja sälja ett fullt utbyggt och upptänt nät så betingar det ett bra mycket högre värde, och skulle ge en bättre avkastning på kommunens insats i projektet.
Så resonerade vi. Det vi ville var att alla korten skulle finnas på bordet. Till slut var det ändå så att kommunens projekt blev det mest fördelaktiga, men det visste vi inte för två månader sedan – då något erbjudande/avtal med Skanova inte fanns att jämföra med. Det är Socialdemokraternas uppfattning att kommunens projekt som det ser ut idag är det mest fördelaktiga för kunden ur ett rättviseperspektiv och för kommunen ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Jag har säkert missat något fråga eller information om avtalet, ni är som vanligt varmt välkomna att kontakta mig via e-post eller telefon så ska jag hjälpa till att reda ut det.
_____
PS. Jag har precis avslutat min första, den första, dagen på Socialdemokraternas partikongress i Göteborg. Det är alltid en fantastisk upplevelse att vara på kongress, men i år känns det verkligen att vi är på G – och både sugna och redo att söka väljarnas förtroende att få leda Sverige mot framtiden efter valet den 14 september 2014.
Ja, idag är det 500 dagar kvar till valet, den 14 september 2014. Igår höll jag förstamajtal i Söderköping. Det var mitt sjätte, på lika många år. Den här gången uppehöll jag mig vad tre vägskäl, som den som går till vallokalen och röstar i kommunalvalet nästa år måste förhålla sig till. Det första handlar om skolan. Min, och Socialdemokraternas uppfattning är att att arbetstro och trygghet i skolan och runt skolan är en förutsättning för alla barns lärande och bra start på livet, därför vill vi satsa på fler personal i skolan, inte färre. Det andra handlar om arbetslöshet och jobb, där vi lagt fram förslag på förslag om hur kommunen skulle agera för att möjliggöra för fler unga att få jobb och ett bättre näringslivsklimat. Det tredje handlade om det politiska ledarskapet. Så här sa jag:
