En viktig fråga, där vi iochförsig tycker lika i majoritet och opposition, var förstudien av skärgårdslänken – alltså kopplingen mellan nya E22 och väg 210 ut mot Sankt Anna – som Trafikverket har genomfört och som nu är ute på remiss. Vi hade två synpunkter med oss från Socialdemokraterna och det var skyddet av Ljunga gravfält och att korsningen väg 210 – Mogatavägen behöver åtgärdas. Det händer alltför mycket incidenter där. Vi fick gehör för det.

Det var dock en fråga som stack ut, där våra åsikter gick isär. Socialdemokraterna har i en motion föreslagit att kommunen ska erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid, och vi har fått ett positivt bemötande av Barn- och utbildningsnämnden som har genomfört en utredning och tillstyrker vårt förslag. Igår på arbetsutskottet föreslog den styrande majoritetens ledamöter att vår motion skulle avslås.

Jag har inget problem med att ta ett avslag, det ger bara ytterligare ett argument för att arbeta hårdare, men jag tycker det är otroligt märkligt att man ännu en gång ger Barn- och utbildningsnämnden och dess tjänstemän underkänt. Det har hänt förr, Förskolan i Snöveltorp försenades, skolbyggnationsfrågan, medborgardialogen, försöket att försena frågan om överflyttningen av Valdemarsviks gymnasieelever.

Det börjar bli ett alltför tydligt mönster. De argument som framfördes igår är dessutom besvärande, det förslag till beslut som nämnden rekommenderar uppfyllde enligt allianspolitikerna tydligen inte ”barnperspektivet”. Barn- och utbildningsnämnden ansågs heller inte kapabel nog att avgöra i vilken form barnomsorgen skulle bedrivas, majoritetens politiker var rädd för att förvaltningens tjänstemän skulle arbeta fram en form av verksamhet som var allt för institutionsliknande.

Ärligt talat. Det blir alltmer tydligt att den ledande trojkan i kommunstyrelsens arbetsutskott Berge, Stillnert och Eksmo och övriga borgerliga gruppledare inte har något förtroende för deras borgerliga kamrater i Barn- och utbildningsnämnden med Stefan Peterson (M) i spetsen. Beror det på att de helt enkelt inte vill släppa ifrån sig makten och att alla beslut ner på minsta detaljnivå ska regleras av kommunstyrelsen, eller bara på ren och skär oenighet. Eller beror det på att de tror att Stefan Peterson inte klarar jobbet? I vilket fall skapar inte majoritetens agerande några som helst förutsättningar för ett vettigt arbetsklimat i kommunpolitiken och därmed kan personliga agendor, prestige och maktkamp komma före jobbet med att utveckla kommunen och våra verksamheter.

Är det så att kommunfullmäktige inte anser att Barn- och utbildningsnämnden sköter sitt uppdrag så är jag beredd att ställa min plats till förfogande, om majoritetens ledamöter gör detsamma. En bättre skola och barnomsorg är mitt mål, det finns andra sätt att kämpa för detta än via BUN om det så krävs.

Det arbetet är ju inte helt klart, det återstår fortfarande ett beslut om hur lokalbehovet på skolan ska lösas i en framtid – de paviljoner/baracker som ställts dit är ju tänkt som en temporär lösning. De ytorna behövs och på längre sikt bör en om- och/eller tillbyggnad övervägas.

Frågan om lokaler för de yngre barnen är dock inte löst. Björkbacken utrymdes i somras på grund av arbetsmiljöproblem i huset. Konsultfirman Ramböll har nu bekräftat att det faktiskt finns fukt/mögelproblematik i huset – därför det är skönt att det beslutet fattades innan alltför många hann bli sjuka. Ramböll har också kommit fram till att det är möjligt att renovera skolan och därmed få bort det sjuka i huset, och sannolikt (det är ju väldigt osäkert med renoveringar iofs) till en lägre kostnad än ett nybygge.

Det som nu återstår att värdera är hur huset är verksamhetsmässigt jämfört med en ny skola. Björkbacken ligger nära skogen och har en fungerande skolgård – alltså en relativt positiv utemiljö – det går dessutom sannolikt fortare att renovera skolan än att bygga en ny skola. Samtidigt finns det en hel del synpunkter på små klassrum (inramade av bärande väggar?) och utrymningsproblem.

En ny skola går att bygga smartare i ett plan, där ytorna kan tas tillvara på ett positivt sätt och man kan få en verksamhetsanpassad skola från början. Samtidigt byggs den på ett öppet fält, så skolgården måste byggas upp på ett mer genomtänkt sätt. Frågan är bara hur det ska värderas?

Jag har inte bestämt mig än, en del utredning återstår fortfarande innan allt är färdigt och vi politiker behöver ta definitiv ställning. Vad tycker du?

Utgångspunkten för att frågan har kommit upp till diskussion är att antalet föräldrar som valt att ha sina barn hos DBV har de senaste åren minskat kraftigt. Från ca 150 barn för ett par år sedan till ca 45-50 barn i år. Antalet DBV har också minskat kraftigt och är nu nere i 8 st. Ytterligare en ska nu sluta så vi är nere i sju.

Det problem som har uppstått är att vi nu har två DBV i Västra Husby respektive Mogata. De nya arbetstidsavtal som tecknades för ett par år sedan nationellt har gjort att alla DBV nu har 40-timmars arbetsvecka. De 40 timmarna räcker inte för barnens tider hela veckan, utan en dag i veckan måste man vara ledig och lämna över barnen till en ”vice”. Är man bara två innebär det idag att man då själv får 8-10 barn någon dag i veckan. Detta uppfattas som svårt att få till någon kvalificerad verksamhet dessa dagar – både av DBVarna själva och av föräldrarna.

Det är min uppfattning att om DBV ska kunna fortsätta som ett attraktivt alternativ så måste vi satsa på fler dagbarnvårdare – och på de som idag är DBV med fortbildning och möjlighet till utveckling. En annan nyckelfråga är hur vi framställer DBVarna och där menade jag att vi måste bli bättre på att beskriva DBVarna som en kvalificerad pedagogisk verksamhet. Det är också det jag framförde i BUN och ingenting annat.

Hoppas att det reder ut eventuella frågetecken, om inte så är du varmt välkommen att höra av dig!

I grannkommunen Valdemarsvik har det gått ännu längre, där har S tillsammans med NB, V och MP tagit över styret efter en turbulent tid, jag önskar dem varmt lycka till. Framgången för dem hänger på att de lyckas visa resultat snabbt, och det vet jag att de är väl medvetna om. Jag har också fullt förtroende för att de ska lyckas, de har gott om kompetenta och kunniga politiker. Det behövs förändring i alla kommuner lite då och då – det visar inte minst erfarenheten från Finspång, där S gick stärkta ur oppositionsrollen efter att man hade tid att arbeta med att rensa bland politikerna och hitta tillbaka till den politiska linjen. Det är synd att vi inte lyckades åstadkomma en ny majoritetskonstellation i Söderköping efter valet också – oavsett vilka vi hade samarbetat med.

Vi försöker lägga det bakom oss nu, och fokusera på politiken istället. S i Söderköping ha valt att satsa på fyra politiska områden som vi kommer att arbeta med under hösten. Först ut är kommunens organisation och personalpolitik. En effektiv och innovativ organisation med engagerade och kompetenta medarbetare är grunden för att lyckas med att skapa en bättre kommunal verksamhet. Sen går vi vidare och tittar på äldreomsorgen, lärarnas uppdrag, villkor och förutsättningar för att avsluta hösten med att fördjupa arbetet när det gäller förebyggande och hälsofrämjande. Jag återkommer till det när vi närmar oss.

Nu är det helg och jag ska ut på landet – en av de sista helgerna för att hämta energi inför den kommande hösten.

• Bevara grönytor och allmänna grönområden
• Titta på en etappindelning
• Planera för högre hus mot Ramunderskolan i öster och lägre mot Storängsgatan i väster

Socialdemokraterna väljer att reservera sig mot avslaget på vårt tillägg till beslutet om planprogram för Vikingavallen. Socialdemokraterna förstår behovet av att förtäta innerstaden, och ser att grusplanen på Vikingavallen är ett intressant sådant objekt för exploatering. Vi vill dock inte att den exploateringen görs reservationslöst. För oss Socialdemokrater är Vikingavallen, och hela det gröna stråket mellan Albogaskogen, via Storängen och ner mot Kanalen av central betydelse för stadens karaktär. Därför ska där exploateras varsamt. Vi ville på grund av detta ställa större krav på den kommande planprocessen, också för att underlätta för alla medborgare i Söderköping att acceptera planen och den framtida byggnationen.

Kommunstyrelsen beslutade att avslå yrkandet. S och MP röstade för Socialdemokraternas yrkande. S-gruppen reserverade sig med skriftlig motivering enligt följande:

Inte för att vi har gjort allting rätt. Jag tror, som många andra, att det rödgröna samarbetet – och kanske mest sättet det inleddes på, var det som fällde avgörandet i valet. När den yttersta partiledningen inte fick fullfölja strategin att binda upp Miljöpartiet utan Vänsterpartiets medverkan skapades bilden av en partiledning utan auktoritet.

Detta tillsammans med ett otydligt budskap när det gäller skattenivåer, fastighetsskatt och bensinskatt var några av de avgörande felstegen. Det är min bild. Inte för att vi på gräsrotsnivå inte försökte göra något åt det, men det är ett stort arbete (kanske för stort) att på kommunal nivå förändra den bild av partiet som dominerar i riksmedia.

Men vi gjorde en del rätt också. Vi varnade längs hela vägen för den inhumana sjukförsäkringen, som nu också en del borgerliga politiker vill förändra – tack och lov. Vi hade en hel del bra förslag när det gäller tillväxt och utbildning. Kompetensförmedling, sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagare och satsningar på traineejobb i välfärden är några av dem.

Ett antal skribenter framför att Socialdemokratin saknar visioner. För min del kommer jag aldrig släppa drömmen om det större samhället, där vi tillsammans hjälps åt – där samhällets framgång kan mätas efter hur den svagaste i samhället klarar sig, inte den starkaste. Ett sådant samhälle är också ett framgångsrikt samhälle, för alla. Det gav Mona Sahlin uttryck för i ett utmärkt tal i Almedalen förra året. Vi behöver vässa verktygen för att nå målet, men målet förblir detsamma!

Nu krävs det att vi ser framåt, att partiet gör allt för återupprätta självförtroende på alla nivåer – ett första steg är att valberedningen så snart som möjligt måste prestera att förslag på partiledare och partisekreterare, som vi kan enas kring och sluta upp bakom. Sen börjar vi prata politik igen – det är vi faktiskt rätt så bra på…

________________

Det här inlägget är det första i en nystart i bloggandet – jag ska försöka att blogga från min vardag i politiken, och kanske ibland utanför politiken också. Det saknas inte ämnen, från arbetet som oppositionsråd och som lokal och regional partiföreträdare, med extrakongress och allt.

Det är svårslaget mål, vilket bra mål ofta ska vara. Förmiddagen gick åt för att diskutera vilka mål som kommunen ska ha på en övergripande nivå, för att nå dit. Kommunens tjänstemän har pekat ut fyra huvudstråk; kommunens varumärke, samhällsservice, bostäder och sysselsättning/näringsliv. Allt gott så – det är ju ändå de viktiga beståndsdelarna, men det är ju sedan hur vi fyller de delarna som blir det allra viktigaste.

Under förmiddagen, såväl som under den debatten som SR Östergötland sände mellan partierna i Mjölby under eftermiddagen, lyftes begreppet valfrihet mer än en gång. Valfrihet hyllas ofta av borgerliga politiker som ett avgörande mål, dit vi alla ska nå – och inte sällan så verkar man inte bry sig ett dyft om vad begreppet egentligen innebär eller hur det fylls med innehåll.

Carina Jönsson, socialdemokratiskt oppositionsråd i Mjölby beskrev det på ett bra sätt, LOV och många andra valfrihetsreformer, privatiseringar/entreprenader med mera ger bara ett sken av valfrihet. Det man har att välja mellan är mest vem som är arbetsgivare åt det, ofta underbetalda och överansträngda, vårdbiträdet – och sällan vilka delar man behöver stöd och hjälp, när det ska utföras eller hur.

Och låt oss inte heller låtsas att det är gratis med valfrihet. Centerpartisten från Mjölby (eller var hon från Skänninge, jag tror minsann att jag har suttit i samma styrelse som hennes mamma) jämförde det med att ha två mataffärer i Skänninge. Konkurrens kan vara bra – men det kan lika gärna (och ofta gör det det) leda till att det mindre kundunderlaget för båda butikerna leder till högre pris på varorna. Och så är det också inom t.ex. äldreomsorgen – fler utförare som ska göra samma jobb, med samma resurser och samma överorganisation, med samma antal brukare gör att verksamheten blir dyrare.

Exemplet hemma är tydligt, nu har Geria bantat personaltätheten ner till, eller bra nära, absolut miniminivå i avtalet med kommunen – till samma pris som från början, samtidigt som kommunens verksamheter har i flera år haft ständiga besparingskrav. Samma omsorg som kommunen erbjuder till en högre kostnad. Är det smart hushållning med skattepengar?

Jag är inte emot valfrihet – tvärt om vill jag se ökat inflytande och delaktighet av våra äldre i omsorgen, men det måste vara äkta inflytande. Jag vill se att de äldre kan få större inflytande över sin egen dag, sina aktiviteter och sina måltider. Den främsta lösningen på det är inte mer privatiseringar och entreprenader – det är mer personal i vården och omsorgen.

Jag kan ställa upp på att kommunen lägger ut någon eller några enheter på entreprenad inom varje verksamhetsform, men då ska det ske på schyssta villkor, och med en tydlig vinst för samhället, personalen, brukarna och kommunens medborgare – inte för att man tror att det går att göra kortsiktiga ekonomiska vinster eller av ideologiska skäl ”bara för att”.

I lördags publicerades mitt och Aleksander Gabelics genmäle på debattartikeln från centerns riksdagskandidater i landsbygdsfrågan – fortsättning följer vartefter. Här är i vilket fall originaltexten till den:

Skrämselpropaganda från C
I en debattartikel med rubriken ”Centern prioriterar landsbygden”, publicerad av NT den 30 juli, beskriver de två östgötska riksdagskandidaterna Staffan Danielsson och Karin Jonsson tillsammans med Maud Olofsson sin syn på Centerpartiets landsbygdspolitik. Ett välkommet inlägg i den så gott som obefintliga debatten om landsbygdens förutsättningar i vårt avlånga land. Vi blev dock något besvikna när vi läste vidare och insåg att Centerns recept på de utmaningar landsbygden står inför är det som nu ges ut som standardmedicin – skattesänkningar och en dos skrämselpropaganda om Socialdemokraterna.

Det ger oss dock ett utmärkt tillfälle att ytterligare precisera våra förslag. De tre centerpartisterna hävdar i sin artikel att vi skulle vara ansvariga för 35 miljoner i merkostnad för företagen i Östergötland om vi rödgröna tar bort den generella rabatten på arbetsgivaravgiften för ungdomar. Det stämmer säkert, men som tur är kommer ingen att bli arbetslös för det, vilket just är problemet. Alla studier som gjorts på reformen, såväl av Konjunkturinstitutet, Regeringens finanspolitiska råd, Handels och HR, visar att reformen inte leder till fler unga i jobb, det är istället ett riktat bidrag till företag med många unga anställda – som McDonalds. Knappast någon landsbygdspolitik.

Vi vill använda de resurserna till andra satsningar. Vi rödgröna föreslår istället subventioner för det företag som anställer en arbetslös ungdom, samt en sänkning av arbetsgivaravgifterna för alla småföretag.

Vi rödgröna, liksom alliansen med Centern i spetsen kommer att höja koldioxidskatten och med den bensinskatten. Vi inom de rödgröna vet att Sverige är ett vidsträckt land – och att många pendlar lång väg till jobbet. Höjningen av bensinskatten kompenseras därför fullt ut för dem som behöver bilen till jobbet. Vi behöver använda styrmedel för att snabbare ställa om Sverige, få fram de nya gröna jobben och hjälpa bilisterna att köra mer på miljövänliga bränslen. En kilometersskatt på tung trafik kan införas tidigast år 2013 och ska användas för att finansiera investeringar i infrastruktur. Vid införandet av en kilometerskatt tar vi hänsyn till de som saknar alternativ till transport på väg. En möjlig lösning som har diskuterats är en geografisk uppdelning av skatten. Detta samtidigt som vi inför ett stöd till fordonsbyten för att påskynda omställningen av den tunga fordonsparken.

Socialdemokraterna har förstås utöver dessa, även att antal förslag för att möta utmaningarna på Sveriges landsbygd och glesbygd – det handlar om satsningar på besöksnäringen, infrastruktur och miljösatsningar som berör landsbygden i hög grad. Vi diskuterar gärna dem med Centerpartiet, i en saklig debatt som inte bygger på skrämselpropaganda – där landsbygdens förutsättningar är i fokus.

Mattias Ravander (S), kommunalrådskandidat, Söderköping
Aleksander Gabelic (S), riksdagsledamot

I tisdags var vi på utflykt med kommunstyrelsen. Vi packade in oss i en liten buss och gav oss ut på vägarna i vårt östra kommundel – Sankt Anna-bygden. Intressanta stopp vid Lagnöströmmen, Tyrislöt, Lagnö 1:2 (Växeln / Edgars hus) som ska  bli nytt turistcentrum och med avslutning vid Mon där vi sedan avhandlade vårt sammanträde med kommunstyrelsen.

De största punkterna som avhandlades var, förutom budgeten förstås, förslaget om ny kaj för sophanteringen vid Lagnöströmmen, som nu har varit uppe och vänt ett antal gånger för att sedan skickas tillbaka för ytterligare utredning. Jag tycker det är knepig fråga, det tycks som man flyttar problem istället för att ta itu med det. Det borde kunna vara bättre, och mer ekonomiskt att istället lägga ut de miljonerna det kostar för att istället få till en bättre lösning i Tyrislöt. Alternativet där man inte har fastplacerad container på kajen, utan den istället åker med på båten är också värt att undersöka. Vi har nog inte sett det sista av den här frågan.

I torsdags hade vi Barn- och utbildningsnämnd i Västra Husby. Det var vårens sista sammanträde med nämnden. Även där var förstås den hetaste diskussionen om ekonomin. Särskilt fokus blev det på situationen på Bergaskolan där lärarna har skrivit till både kommunstyrelsen och nämnden för att framföra vad de ser som försämrad kvalitet till hösten, när elevantalet sjunker och det dessutom har varit en kraftigt sänkt (ca 10 %) medelstilldelning per elev 2010.

Frågan är komplicerad – men grundproblemet är ändå att vi idag kör med två högstadieskolor som inte är fyllda – inte ens 2/3 av kapaciteten av antalet elever på Ramunder- och Bergaskolan. Det här är ett stukturellt problem som borde ha förutsetts och åtgärdats tidigare – det är svårt att göra några större förändringar mitt under sommarlovet som snart börjar. Den akuta lösningen måste istället bli samarbete mellan skolorna – med elevens bästa i fokus.

Nu har ju borgarna äntligen fått färdigt en lokalutredning som gör att vi kan ta beslut om skolbyggnadernas framtid i höst. För min del tror jag det är bra att det finns två högstadieskolor – inte kanske för konkurrensen mellan skolorna, det är inte det viktigaste – utan för att det kan ges två möjliga pedagogiska modeller. Det finns inte ett arbetssätt som funkar för alla elever. Men det behöver inte innebär att skolorna ska vara kvar som idag!

I fredags besökte jag ett seminarium med hyresgästföreningen – det var en intressant dragning av hur läget ser ut för hyresrätten idag. Sammanfattningen är väl det byggs för lite hyresrätter, byggkostnaderna är för höga, det är dyrare att bo i hyresrätt än i villa, hyresrätten är skattemässigt missgynnad och det är bostadsbrist i Söderköping – typ.

Helgen är ägnats åt en ledig dag på landet (GUD SÅ SKÖNT), Thomas Bodströms bok ”Lobbyisten” som jag fick av Anders Senestad och ikväll blir det nationaldagsfirande i Brunnsparken.

Det är lite extra spännande att få vara med och lägga fram det här budgetförslaget i och med att det är den budget som blir verklighet om vi rödgröna får väljarnas förtroende att ta över Söderköping efter valet den 19 september.

Vårt budgetförslag bygger på våra partiers gemensamma värderingar och på våra partiers särart – ett tydligt framtidsperspektiv, hög kvalitet i den välfärd kommunen leverar, och en klar miljöprofil.

Vi bygger också budgeten på principen att politiken kan – och ska – göra skillnad. Det är alltför lätt att som politiker överlåta de tuffa besluten till tjänstemän – eller ännu hellre – att inte fatta dem alls. Men vi vill vara ledare – vi tar ansvar för helheten och de politiska prioriteringarna. Vi står upp för att det ibland behöver tas i med hårda nypor när ekonomin är så knapp som den ändå är just nu.

Därför är vår budget väl avvägd mellan kostnadsökningar för att stärka kommunen, verksamhetsanpassningar och förstärkt finansiering – i form av höjda statsbidrag vid en rödgrön valseger – eller i fall det värsta händer, i form av en skattehöjning.

Du hittar också hela budgetdokumentet här