Seg städdag

Har ägnat det mesta av dagen åt att städa min lägenhet, stryka tvätt och det där man aldrig får tid (eller kanske tar sig tid) till. Jag är inte så förtjust i hushållsarbete, förutom att laga mat vilket jag gärna tar mig till när det är till andra, vilket innebär att lägenheten och det klädvårdande får spela andrafiol till så gott som allting annat som finns att göra.

Men idag hade jag tid, det har varit en slöperiod nu när alla försöker hämta sig från den gångna långhelgen med Valborg, Första maj och Ramundermarken. Den tiden som inte gått åt till att fixa och feja har gått till pluggande inför en tenta i Externredovisning imorgon. Ska försöka knepa ihop lite fler högskolepoäng på en sån här distanskurs jag hållit på med ett tag. Rätt så praktiskt faktiskt, kan man lägga upp studierna som det passar resten av ens vardag.

Under tiden jag gått runt med dammsugaren och moppen så lyssnade jag på Mona Sahlins första maj-tal och ägnade mig åt lite funderande. Är det så att den borgerliga alliansen egentligen bara vill ha regeringsmakten för att hindra S från att utöva den? Det tycks mig att alliansen inte gör så mycket med den, den mest aktiva insatsen mot arbetslösheten i den senaste budgeten var ett par hundra komvuxplatser och en post med 10 miljarder som gick till a-kassorna eftersom pengarna börjar ta slut. Det man hör ministrarna säga mest av allt tycker jag är ”vi har inte råd” men det man egentligen verkar mena ”S vill att vi ska agera, då gör vi ingenting”….

Fast då påminde en partikamrat om att man faktiskt ska sälja ut apoteket, så helt sysslolösa är man inte. Apoteket Kronan i Söderköping står på säljlistan. Låt oss hoppas att det leder till billigare mediciner och ökad service, det är väl ändå meningen att det ska bli så.  Alternativet är ju att ett litet apoteket på ”landet” med mindre kundkrets får höja priserna, minska utbudet och minska öppettiderna för att gå runt, men det kanske är ett pessimistiskt sätt att se på saken. Det som stör mig är sättet att argumentera på: ”Äntligen har den socialistiska kvarlevan från andra världskriget fallit”… Sen har vi också en hög tillgänglighet och bra utbud på alla apotek.. men det är väl kanske inte lika viktigt… eller?

Ytterligare VÅP har sett dagens ljus

Ja, inte våp då som nedsättande om kvinnor utan VÅP som Regeringens vårproposition, vårbudgeten. Ägnade en del av förmiddagen åt att titta på riksdagsdebatten. Tyckte mitt lag skötte sig ganska bra, duktigast var nog Mikaela Waltersson (MP), men även Thomas Östros (S) lyckades rätt så bra med att vara tydlig och få fram sin poäng.

Det andra laget var inte heller dåliga, finansminister Anders Borg (M) och Carl B Hamilton (FP) är också duktiga talare/debattörer. Jag tycker att huvudkonflikten blev bra belyst från båda sidor men efter ett tag när samma argument kommer om och om igen, utan att det tillförs något nytt, då bytte jag spår och läste tidningen istället.

Det centrala i debatten just nu handlar ju i ett nötskal om hur mycket pengar staten kan satsa på att mildra jobbkrisen och om de satsningarna har någon effekt när krisen är global. Alliansens politiker repeterar mantrat ”ordning och reda i de offentliga finanserna” så mycket att de nästan låter som Göran Persson.

Den socialdemokratiska modellen är att investera i utbildning, kompetensutveckling, vägar, järnvägar, och flerfamiljsbostäder/hyresrätter, sådant som vi ändå borde göra för att förbereda oss för nästa högkonjunktur.

Avvägningen är knepig, men jag tycker inte att man behöver vara högskoleutbildad ekonom för att inse att arbetslöshet kostar staten mycket pengar också den. A-kassa, arbetsmarknadsåtgärder, socialbidrag, plus en mängd sidoeffekter – erfarenhet visar att arbetslösa dricker mer, spelar mer, utför mer brott, självmord – bieffekter som kostar multum av skattebetalarnas pengar. För att inte tala om det mänskliga lidandet. Bakom varje av finansministerns siffror står det en människa som har förlorat sitt jobb, sin trygghet, sin framtidstro och det får naturligtvis effekter även på dennes familjesituation.

När jag jobbar i den kommunpolitiska vardagen störs jag ibland av de skygglappar som årets och nästa års budget utgör. Det fokuseras alltför ofta på att siffrorna ska gå ihop nu, istället för att lyfta blicken och se de åtgärder som gör att vi kanske kan spara in massvis med skattepengar om fem år. Lite så tycker jag att Anders Borg och hans vapendragare har fastnat i den här situationen, det måste vara en balans mellan kortsiktighet och långsiktighet, och där tycker jag inte att regeringen lyckats.

En investering i framtidstro är inte oekonomiskt, snarare tvärtom.