Igår var jag på föreningsmöte med IOGT-NTO-föreningen i Söderköping, jag var inbjuden att hålla i kvällens programpunkt. Dels rapporterade jag från kongressen, och dels höll jag i en diskussion kring IOGT-NTO-rörelsens grundsatser och program. Grundsatserna för vår organisation kan man likna vid en nations grundlagar, de är själva fundamenten.
När man tänker på IOGT-NTO så tänker man ofta på nykterheten – och det är ju inget tvivel om att IOGT-NTO är en del av nykterhetsrörelsen. Men det man inte så ofta tänker på är att nykterheten – ett drogfritt samhälle – inte är det som är det huvudsakliga målet, nykterheten är ett medel.
IOGT-NTO startades ursprungligen som en demokrati- och frihetsrörelse. Samhället på mitten och slutet av 1800-talet såg väldigt mycket annorlunda ut än dagens samhälle, det kan man ju lugnt säga, och alkoholen var ett medel för att förtrycka människor.
Jag tror att det från början är ett grekiskt uttryck (möjligen romerskt) ”bröd och skådespel”, med innebörden att så länge folket fick äta och fick ”underhållning” så kunde de styrande göra i princip vad de ville. Professor Lars Svedberg lärde mig ett uttryck på en föreläsning jag bevistade som nästan är synonymt och det är det amerikanska ”tittytainments”.
Alkoholen fungerar likadant – en berusad eller beroende person ställer sällan några krav på arbetsrättsliga eller demokratiska rättigheter, särskilt om följden blir att tillgången till alkoholen stängs av. Många brukspatroner och andra styrande insåg naturligtvis detta, och det var inte få arbetare som fick del av sin ”lön” i brännvin.
Därför gick arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen hand i hand i inledningsskedet, för båda såg det förtryck som åstadkoms via alkoholen och ville bekämpa det. Därför är jag själv fortfarande nykterist – trots att många av mina UNF-kamrater hoppat av med åren – jag vill behålla kontrollen över mig själv och mina rättigheter och jag vill inte bidra till de enorma pengar alkoholkapitalisterna tjänar på mänskligt lidande.
Vi har som sagt inte samma samhälle idag, och många gånger ifrågasätts nykterhetsrörelsens och arbetarrörelsens existens. Frågarna som behandlas i S-föreningar och lokala nykterhetsföreningar verkar inte engagera några nya människor – de som träffas träffas för gemenskapens skull. Det är naturligtvis inte något fel med det, men då förtjänar vi nog inte att kalla oss folkrörelse.
Så har folkrörelserna överlevt sitt existensberättigande? Nej, jag tror inte det – för är samhället fritt från problem? För någon dag sen rapporterades att fler unga dricker farligt mycket. Många i ungdomsgenerationen och många vuxna fastnar i en drogproblem – och lever de fria och rika liv? De barn som växer upp i hem med en eller fler missbrukande vuxna, lever de fria och rika liv? Är samhället fritt från orättvisor?
Så vad är då lösningen? Jo, jag tror att det måste ges utrymme för människor att handgripligen agera för att förändra samhället. Det duger inte längre att sitta på möten och fundera och debattera – nya människor måste ges möjlighet att själv få medverka till förändring och få se resultat av den tid de lägger ner, det var det vi gav våra medlemmar när vi startade våra rörelser. Då, och endast då, kan vi vara en folkrörelse värd namnet!
Publicerat av ravander 


Publicerat av ravander
Publicerat av ravander
