Middagspau(s)

Det är middagspaus här på jobbkongressen. Det sköns väldigt bra att vi nu äntligen är igång, förberedelsearbetet har ju varit igång i flera år nu, med rådslag, medlemsomröstningar och mycket annat.

Efter registrering, materialhämtande och när vi hade hittat våra platser och sådär så var det inledningsceremoni. En vackert inramad sådan. Först ut var Maja Hirosawa som sjöng sin version av the Arks låt, vad den nu heter igen.

Mona höll ett långt och bra inledningstal, väldigt fokuserat på jobben och gjorde en klar skiljelinje mot den moderatledda majoriteten. Tre principer skulle vi bara med oss i eldskrift:
1. Jobben först
2. Skatt efter bärkraft
3. Välfärd efter behov

Klockrent – och hon poängterade solidariteten väldigt tydligt. Vem har råd att ur egen ficka betala för en ingripande operation – vårt gemensamma sjukvårds- och skattesystem innebär att den kostnaden fördelas över hela livstiden och över hela befolkningen. Det är så vi vill ha det.

Även statsministern i Norge och Island har varit här och talat.

Kvällen och den senare delen av eftermiddagen har ägnats åt temagruppsträffar – kultur- och mediapolitiken har varit på min lott.

PS. Kolla in Christoffers blogg på Folkbladet och andra

På plats för kongress

Jag har precis installerat mig i det hotellrum som jag ska husera i under kongressveckan här i Stockholm. Kongressen är förvisso i Älvsjö, och hotellet inne i city, vid Hötorget – som det kommer att bli lite pendlande.

Jag känner mig uppspelt. Det ska bli enormt spännande och intressant – dels finns det naturligtvis mängder av politiska frågor att sätta tänderna i. Inte minst inom kulturområdet som är det jag har ansvar för inom delegationen, men också på andra områden förstås.

Det ska vara en Jobbkongress, och förhoppningsvis kan jobbfokuset genomsyra hela kongressen – även de områden som inte direkt handlar om arbetsmarknadspolitik. För det finns jobbperspektiv att lägga på i stort sett alla områden – utbildningspolitik handlar om anställningsbarhet i viss utsträckning, kulturpolitik handlar om arbetstillfällen såväl som demokrati och politiska principer.

Det skulle vara olyckligt om vi fastnar i en allt-som-den-moderatledda-majoriteten-gör-är-fel-mentalitet, istället för konstruktiva förslag om hur vi tar oss ur krisen, och som Bosse Ringholm pratade om redan i våras, vad vi gör efter krisen för att säkra att det inte blir ytterligare en ”jobless growth” in i högkonjunkturen.

Men jag är förstås även uppspelt inför allt som händer runt om själva förhandlingarna – miljön, människorna, mötena.

Nu blir det sängen – måste vara pigg imorgon för öppnande och tal av Mona Sahlin med flera, formalia och temagrupper.

Turisterna flockas

Ser ifatt kvällens Körslaget för det bestämdes att vi skulle se Dansbandskampen först. Det beslutet har vi så sakta kommit att ångra, för startfältet var inte det allra bästa i det dansanta programmet.

Läser på NT:s hemsida att Söderköping har kommit med på en rankning över Sveriges 100 bästa turistkommuner – 55:e plats. Det är roligt. Söderköping har många tillgångar ur ett turistperspektiv, framförallt på sommaren. Det arbetas på att utveckla turismen även vintertid – det vore en stor framgång.

På Nyströmska i fredags fick jag höra ett bra förslag – varför inte använda de turistföretag som inte har verksamhet på vintern till utbildningsplatser för gymnasiet/yrkeshögskola. Det kan också bli ett utflyktsmål, likt många andra restaurangskolor har blivit. Valdemarsvik arbetade ju framgångsrikt med det förr om åren.

Annars har det ju den här veckan varit mycket diskussioner kring en annan turistattraktion, som det verkar inte kommer att byggas, det är förstås båtlyften jag syftar på. Jag kan bara återigen påpeka att det allra viktigaste är att det blir en förbifart – så vi slipper trafikljusen och trafiken genom stan – men jag kan innerst inne känna en viss besvikelse att det inte blir någon båtlyft. För om det skulle ha funkat så bra som kunde hoppats skulle det kunna ha blivit en ytterligare tillgång för turismen i Söderköping, kanske framförallt det som kunde byggas upp runtomkring.

Nu får vi hitta andra besöksmål, aktiviteter eller upplevelser som lockar in de som far förbi på E22 in i stadskärnan, en klar uppgift för kommunen, näringslivet och stadskärneföreningen.

Den kommande veckan kommer jag försöka att vara lite mer aktiv på bloggen, eftersom jag är i Stockholm för att vara ombud på Socialdemokraternas partikongress som börjar på onsdag.