Barnomsorgspeng inget positivt

Nu är det ordentligt hösttermin. Skolan har börjat och idag hade vi första sammanträdet med Barn- och utbildningsnämndens arbetsutskott efter sommaren. Det är skönt att få sätta tänderna i lite politiska problem och frågeställningar igen. För att rekapitulera lite, om det är så att ni har glömt, så är Barn och utbildningsnämnden huvudman för all kommunal barnomsorgsverksamhet, grundskolor och gymnasieskolan Nyströmska.

Det var inte så många heta potatisar på dagens dagordning, inte så mycket politiska stridigheter heller. Det fanns dock några intressanta frågor, bland annat har kommunens revisorer genom Örhlings PWC (Komrev) granskat vårt sätt att fördela medel till barn i behov av särskilt stöd. Glädjande nog så var rapportens uppfattning att kommunen sköter sig väldigt bra i det hänseendet, vilken naturligtvis är roligt även för oss i oppositionen, det är ju trots allt barnens bästa och en bra skolverksamhet som är det övergripande målet för alla partier.

Något som inte är så roligt är dock den nya lagen om barnomsorgspeng. Barnomsorgspengen innebär att i stort sett vem som helst kan starta pedagogisk omsorgsverksamhet, förutsatt den håller samma kvalité som kommunal barnomsorg (hur nu det ska mätas). Det är heller inte så många krav för att kommunen ska betala ut pengar.

Jag är väldigt skeptisk. Kommunen tappar nästan all möjlighet att organisera verksamheten effektivt, om det bara hipp som happ kommer en verksamhet som kommunen måste betala ut pengar till. Det enda positiva i det är att kommunen inte ska betala ut mer pengar än vad en plats i kommunal barnomsorg kostar, som om overhead-kostnader inte räknas med, så då blir det förhoppningsvis iaf inte dyrare.

Jag kan också se en del problem ur jämställdhetssynpunkt och svårigheten att mäta och jämföra kvalitén. Nu ska jag gå hem från sosse-expeditionen (vi har öppet tisdagar 16-19) och slappa lite. En ny dag imorgon, med nya utmaningar!

Tveksam till ny upphandling av Storängen

Ytterligare ett par dagar har gått. Gårdagen ägnade jag mig åt att hälsa på syrrans hundar, äta lunch med en av mina närmaste vänner i Linköping och lite arbete på expeditionen på eftermiddagen. En ganska skön dag med andra ord.

Det blir en nästan lika lugn dag idag, jag är hos min syster nu och har varit ute med hundarna. Efter lunchen ska jag in en sväng på NBV-kontoret här i Norrköping för att träffa verksamhetschefen förhoppningsvis. Ikväll är det valupptakt inför Kyrkovalet som är den 20 september.

Det lunkar på med andra ord. Men jag höll på att sätta morgonkaffet i halsen imorse när SR Östergötland gjorde ett inslag om Tre O Vård och Omsorg i Söderköping, där det rapporterades att kommunen ska göra en ny entreprenadupphandling av äldreomsorgen på Storängen.

Jag borde först påpeka att jag inte är emot entreprenader, eller privat driven skattefinansierad verksamhet generellt av några ideologiska skäl, det finns verksamheter där det funkar bra, till exempel renhållning/sophämtning där Allren gör ett bra jobb i Söderköping. Däremot är jag väldigt skeptisk till sjukvård och äldreomsorg driven privat, där kvalitén är så nära förknippad med personaltäthet och personalkostnader = kvalitén nära förknippad med ekonomin…

Det finns enstaka företag och kommuner som har lyckats bryta det mönstret och håller en hög kvalité till ett lågt pris, men de är inte många. Effektivitet/låga kostnader innebär i en sådan verksamhet färre personal, som antingen leder till att personalen blir utsliten eller att kvalitén minskar.

I Söderköping är det dessutom, likt många andra kommuner, en oerhört ansträngd ekonomisk situation där Socialnämnden ska spara miljonbelopp på verksamheter som redan går på knäna.
En ny upphandling skulle potentiellt kunna leda till högre kostnader som måste tas i någon av de andra verksamheter även dessa.

Det är dessutom tveksamt om en ny upphandling skulle ge personalen på Storängen den arbetsro de förtjänar efter den senaste tidens turbulens, för min del skulle jag tycka det vore schysstare att kommunen tar över verksamheten och sköter den själv åtminstone ett par år framöver innan nästa upphandling.

Att det blir bättre kvalité till en lägre kostnad om enheten läggs ut på entreprenad, det tror jag är en myt. Det handlar om politiskt ledarskap i Socialnämnden och ledarskap bland cheferna inom Socialförvaltningen och äldreomsorgen. Politikerna i Socialnämnden och tjänstemännen skulle mycket väl kunna bestämma sig för att anamma de idéer som 3 O drevs, och införa dess på övriga enheter inom äldreomsorgen i Söderköping – kommunen behöver blir bättre på ”förebyggande äldreomsorg”, dvs rehabilitering och aktivering av de äldre. Jag är av den fasta övertygelsen att en person behöver stimuleras för att hålla sig frisk. Friskare äldre i våra äldreboenden leder till friskare personal och till lägre kostnader för kommunen i längden.

Storbönder blir större

Vilket underbart väder det har varit i helgen! Jag har spenderat den på landet hos mina föräldrar och hjälp till med diverse sysslor i trädgården. Det har varit ganska trevligt att få ägna sig åt lite hederligt ”kroppsarbete”, det blir ju inte så mycket av det varken i universitetsstuderande, politiken eller föreningslivet. Bland annat så tillverkade pappa och jag två bord till arbetarekommunen, resultatet blev väl hyfsat, men jag blir full av respekt för de hantverkare som gör detta dagligen, och betydligt bättre än mig…

Idag satte kommunpolitiken igång på riktigt, jag har ägnat hela dagen åt Socialdemokraterna. Först ett möte om vårt Sydafrikaprojekt, sedan arbetarekommunens verkställande utskott. Under kvällen var det sedan möte med vår fullmäktigegrupp som gick igenom ärendena till morgondagens sammanträde med kommunstyrelsen (KS).

Det var mycket planläggningsärenden och remisser på KS ärendelista. En av de intressantare frågorna gällde försäljningen av en jordbruksfastighet utåt Sankt Anna vars nya ägare redan tidigare äger och arranderar en stor del av marken i Sankt Anna-bygden. Han gör iochförsig ett väldigt bra jobb, och jobbar med viss ekologisk odling. Men frågan är om innehavet kan bli för stort?

Det är ju ingen hemlighet att lantbruket går mot större och större enheter för att dessa ska kunna behålla lönsamheten. Om en ensam ägare tar över så stor del av den tillgängliga marken i ett område att de andra små enheterna som skulle behöva få tillgång till mer mark inte kan överleva, så skadar ju väl detta mångfalden och målet ”hela landsbygden ska leva”.

Förr eller senare borde det ju vara regionalpolitiskt motiverat att säga ”nu räcker det”. Det är det inte vad gäller det ärendet som var uppe nu, men jag tyckte att det var en intressant diskussion. Nu ska jag gå och lägga mig strax, för imorgon blir det tidig uppstigning för en tenta.

Strandskyddet är ett dilemma

Idag rapporterar tidningarna att Marianne Samuelsson avgår (eller tvingas avgå) som landshövding på Gotland. Det var ju ganska väntat, med tanke på det mediadrev som pågått den senaste veckan. Det började med att SR gjorde ett reportage med ett band som en anställt spelat in av ett möte på länsstyrelsen där hon uttalar sig för att bevilja dispens från strandskyddet för en av de största arbetsgivarna på Gotland.

Jag tycker att Samuelsson har fel, alla ska vara lika inför lagen. Det är iofs ganska respektlöst av den anställde som spelade in samtalet, men det är ju inte huvudsaken. Det som är intressant är att hela situationen visar ju upp dilemmat med strandskyddet. Marianne Samuelssons uttalande ”vi kan ju inte leva på folk som vandrar på våra stränder” är ju ganska tydligt. Och det är ju också ganska tydligt att det när det gäller strandskyddet så finns det olika intressen. Samhällsintresset av att bevara stränder som inte bara är privatmark och att kunna bevara den unika miljön som stränderna utgör, inte minst med hotet om höjda vattennivåer på grund av klimatförstöringen. Detta contra den väldiga efterfrågan och de pengarna/vinstmöjligheter som ligger i havsnära och sjönära tomter – exploateringsintresset.

För en skärgårdskommun som Söderköping är detta dilemma något som hanteras av våra bygglovsmyndigheter och samhällsplaneringen så gott som varje dag. Socialdemokraterna i Söderköping anser att dispens från strandskyddet ska beviljas väldigt, väldigt, restriktivt och den uppfattningen delar jag. Men frågan är inte så enkel.

En av de utvecklingsfrågor som finns (förutom el, internet, busstrafik och vägar) vad gäller Sankt Anna-bygden idag och som många turister och företagare pekar på, är bristen på aktiviteter för de turister (framförallt barnfamiljer kanske) som besöker bygden med sin vackra skärgård. Mon gör ett storartat jobb, och campingarna med för den delen, men det skulle behövas mer. Och då är frågan om hur kommunen skulle agera om det dyker upp en villig entreprenör som söker dispens från strandskyddet?

Sankt Anna-bygden avfolkas dessutom sakta, underlaget för skolan minskar. Inte för att det står några hus tomma, nej, men för att husen kostar väldigt mycket pengar och är få, dessutom är bensinen dyr – så det är inte många barnfamiljer eller yngre som har råd att bo där. Är en avfolkad bygd med intakta stränder viktigare än att man i väl avvägda fall beviljar dispens från strandskyddet, hur ska kommunen agera om det blir konflikt mellan de intressena?

Som sagt, det är en svår fråga som tål att funderas på ytterligare ett par omgångar. Jag kan inte heller låta bli att förfäras över det som händer inom Socialdemokraterna i Ödeshög där en av partiets fullmäktigeledamöter hotat en partikollega, och där splittringen gått så djupt att olika delar av den Socialdemokratiska gruppen lägger fram förslag på olika budgetramar.

Jag har följt den här situationen lite från och till som ledamot i partidistriktets styrelse, men kände inte till att det var så här allvarligt. Nog för att vi har lite meningsskiljaktigheter även inom S i Söderköping men för oss är det de meningsutbytena, åsiktsbrytningen, som gör att vi kommer framåt. En sund organisation har högt i tag, men när klubban slagits i bordet respekterar alla beslutet och arbetar för organisationens bästa. Situationen i Ödeshög tycks för mig bara bekräfta det som jag märkt länge – lokalpolitiken är väldigt personbundet. Så mycket av lokalpolitiken är avhängit till personkemin mellan politikerna, nästan mer än till partiuppdelningen.

E22 och kommunens framtid

Jag har övervarat helgen hemma hos mina föräldrar i Östra Ryd där jag hjälpt till med ominredningen av deras kök. Målat skåp, snickrat lite och varit allmänt behjälpligt vid kakeluppsättning. Man kan väl konstatera, utan att överdriva, att inget av det tillhör mina styrkor… Jag har också lämnat tillbaka, till mina föräldrar, hunden  som bodde hemma hos mig förra veckan, så nu är jag alldeles ensam i min lägenhet igen.

Jag noterade att NT i fredags rapporterade om att E22 Förbifart Söderköping tillsammans med E22 Norrköping-Söderköping och E22-E4-kopplingen i Norrköping (så kallade Norrleden) fanns med i trafikverkens prioriteringslista till den ekonomiska plan för infrastruktur som regeringen ska fatta beslut på i slutet av det här året eller början av nästa.

En liten fingervisning om detta fick vi ju när E22 nämndes väldigt kortfattat bland andra uppräknade projekt med medfinansiering i den infrastrukturproposition som Regeringen la fram förra året och som ligger till grund för den här prioriteringslistan. I trafikverkens förslag så ska E22 Förbifart Söderköping byggas 2016-2018.

Men vi ska nog inte ropa hej riktigt ännu. Förutom att prioriteringslistan ska behandlas av Vägverkets styrelse, gå på remiss och sedan fastställas av regeringen så är det två allmänna val (2010 och 2014) kvar till byggstart, och troligen en ny infrastrukturproposition senast 2015.

Byggandet av E22 Förbifart Söderköping är av absolut yttersta vikt för Söderköpings framtida utveckling. Många utvecklingsåtgärder står och faller med förbifarten såsom t.ex. exploateringen av Mariehof och utvecklingen av området Ramunder LM – Margaretagatan – E22 (som är i behov av ett helhetsgrepp). Jag tycker det är nödvändigt att kommunen sätter fart på utvecklingsprocessen redan nu, och inte väntar till att förbifarten står färdig – då har vi tappat alldeles för mycket tid jämfört med andra kommuner runt omkring.

Båtlyften är en annan sak – den är med i förslaget till prioriteringslista. Jag är personligen för Båtlyften – vilket man kan ta reda på genom en enkel googling (jag står med på Ja till Båtlyften-listan) – och har argumenterat för den i flera sammanhang, men Socialdemokraterna i Söderköping är inte upplåsta till den åsikten. S anser att det viktigaste är att det blir en förbifart runt Söderköping så att trafiken kommer bort från stan och att trafikströmmen kan flyta utan trafikljus på E22 – sen är det upp till de som tilldelar pengar och sköter väg/kanal att avgöra om det ska vara bro, båtlyft, slussborg eller något annat.

Tveksamt biogasförslag från C

Nu är jag hemma och igång igen. Efter IOGT-NTO-kongressen i Göteborg som avslutades den 11 juli så åkte jag i princip direkt när jag kommit hem iväg till Finland med mamma och min syster för att besöka mormor och resten av den finska grenen av släkten. Jag besöker Finland i snitt nån gång varje år och kan inte tala språket, men uppmärksammar ändå en del kulturskillnader mellan det svenska som jag är uppväxt med och det finska i ”ett land på andra sidan hafvet”.

Till exempel det här med att komma hem till någon. I Finland kan du komma oanmäld, kliva in genom dörren och genast bli serverad fika. (Något som jag tycker är väldigt bra, men kanske inte mitt midjemått…) Det betraktas som oförskämt om du kommer hem till någon och de inte har något att bjuda på. Riktigt så är det inte Sverige, här verkar man gärna vilja att man ringer en eller till och med två gånger innan man kommer över om det inte är annonserat i tidningen om öppet hus förstås…

Det har annars varit en lugn sommar, det känns lite småjobbigt att anpassa sig vid att vara hemma och ta tag i vardagslunken igen. Men det verkar iallafall röra sig lite på lokalpolitiska fronten. NT hade i dagens nummer med ett reportage från tisdagens hantverksmarknad som Centern är medarrangörer för. I artikeln lanserade C ett förslag om att bygga en biogasanläggning i Söderköping.

Jag är personligen väldigt tveksam. I grannkommunen Norrköping pumpas det in runt 80 miljoner i en biogasanläggning, och de vill väldigt gärna även ha dit våra potatisskal och annat avfall som går att göra biogas på också. Är det inte bättre att inleda ett samarbete kring den anläggningen?

Som Anders Senestad alltid brukar säga, vi ska väl inte ge soporna kommunarrest…

Vision 2020 – Nu sätter vi igång?!

Vi har alla olika upplevelser av Söderköping. Jag är själv barnsligt förtjust i vatten, inte så mycket i att bada i det kanske, som att sitta på en brygga och se ut över vågorna, och förlora sig i stillheten. Vattnet är en av Söderköpings allra största tillgångar, och det måste vi ta tillvara på. Sankt Anna skärgård är ett riksintresse och måste så förbli – men Sankt Anna-bygden behöver utvecklas. Ett minskat åretruntboende tillsammans med ett stort behov av nuvarande och nya entreprenörer är en utmaning, som bara kan mötas genom ett djupare samarbete mellan kommunen och det privata näringslivet – här är Socialdemokraterna beredda att skjuta till resurser för det finns nya jobb och en stor vinst för hela kommunen i detta.

Men kommunen får inte tillåtas att försumma innerstaden eller den västra delen av kommunen för det. Jag är uppväxt i Östra Ryd, och gick mina första skolår där. Naturen och lugnet är en viktig del av livet på ”landet”, men tyvärr också pendlandet. Jag är dock övertygad om att med en bra skola och barnomsorg samt ett gott utbud av service så är även Östra Ryd och Västra Husby ett bra alternativ för familjer som vill komma undan storstadens hets, särskilt då det är pendlingsavstånd till Norrköping, Söderköping och Linköping. En viktig förutsättning är förstås att bussen mellan Linköping och Söderköping återinförs, gärna med förlängd sträckning till universitetet/Valla i Linköping.

Jag, och Socialdemokraterna, är av den fasta övertygelsen att Söderköpings kommun har en så säregen karaktär att det kommer finnas potential för att fortsätta vara den småstadskommunen som vi är, men det krävs om inte ökande så åtminstone bibehållet innevånarantal för att kunna finansiera det som vi Söderköpingsbor har rätt till när det gäller skola, vård och omsorg – därför behövs det investeras i nya bostäder och nya jobb.

 Socialdemokraterna är beredda att arbeta i visionens anda, vi tror på Söderköping, men det kan inte vi, inte ens tillsammans med de andra partierna, göra på egen hand – vi behöver din och alla andra som bor i Söderköpings hjälp att arbeta fram de bästa åtgärderna för hur vi går vidare och faktiskt förbättrar vår kommun. Då kan vi tillsammans uppfylla den vision som kommunfullmäktige ställt sig bakom:

”Söderköping är en av landets mest åtråvärda kommuner att uppleva, leva och verka i. Småskalighet, närhet och kvalitet ger oss en stark egen position i den expansiva fjärde storstadsregionen.”

Midsommarafton

Det är lite paus i midsommarfestligheterna här hemma hos familjen i Östra Ryd, så jag tänkte passa på att skriva lite här på bloggen.

Det har varit en trevlig dag här på landet, och vi har dessutom haft tur med vädret som inte är alla förunnat. På eftermiddagen var vi en sväng på midsommarfirandet som kyrkan och idrottsföreningen anordnar vid församlingshemmet i Östra Ryd. Det var roligt att se att det var välbesökt, även om jag har hört på avvägar att de gärna hade sett fler frivilliga som hjälpte till med arrangemanget. Kul att samhället berikas med lite sång och dans!

Sång och dans ja. Det får vi hoppas att även de anställda och boende på Tallgården, Dalgården och Gläntan har fått njuta av trots de osäkerheter om framtiden som vi kunnat läsa om i NT de senaste dagarna. Nåja, jag vet att de anställda är till viss del lugnade av beskedet att kommunen eller en annan entreprenör tar över om 3-o skulle gå i konkurs. Vissa anställda uttrycker dock en viss oro för att vården ska bli annorlunda om kommunen tar över, att det rehabiliterandet arbetssättet och aktivitetsledarna försvinner.

Jag delar den oron, den politiska ledningen för äldreomsorgen med Centerpartiet i spetsen har tidigare valt att prioritera den förebyggande, hälsofrämjande, äldrevården och det rehabiliterande har fått stryka på foten för ekonomin har inte tillåtit det. Jag skulle gärna se att kommunen väljer att satsa mer på det, för jag tror att Söderköping skulle tjäna på det, både ekonomiskt och mänskligt, på längre sikt.

Jag hoppas att ni får möjlighet att njuta av både mycket sol, vila och god mat under resten av helgen också – ha en Trevlig midsommar!

Budgetförhandlingar i fullmäktige

Så var då fullmäktige över för denna gången. Det tog slut vi 18-tiden, efter ca. 5 timmars sammanträde. Den största delen gick åt till budgetdebatten, jag har ju tidigare här på bloggen beskrivit vårt budgetförslag så jag ägnar ingen längre stund åt det, annat än att konstatera att inga nya argument framkom under debatten idag.

Någon timme in i vårens sista kommunfullmäktige blev det debatt om färdtjänst på julaftonskvällen,  senare debatterades kommunstyrelsens förslag till vision 2020. Miljöpartiet yrkade avslag på förslaget, eftersom det inte så tydligt nämner de globala ”kriserna” som även Söderköping för eller senare kommer att påverkas av.

”Småskalighet, närhet och kvalitet ger oss en stark egen position i den expansiva fjärde storstadsregionen” – så lyder en av första delen av visionen. Jag tycker att Visionen är hyfsat, även om den är lite urvattnad efter en hel del kompromissande. Det som är intressant är de förslagen som följer om hur den ska uppfyllas. Den antogs och Miljöpartiet var de enda som röstade emot, vad jag förstår så reserverade sig de inte.

Lite senare debatterade kommunfullmäktige den borgerliga alliansens förslag till reducerad budget för 2009. Socialdemokraterna och den övriga oppositionen har valt att inte delta i det beslutet, men vi ifrågasätter starkt de besparingar som åläggs Socialnämnden och äldreomsorgen som jag tidigare beskrivit här på bloggen.

Centerpartiet dyker fortfarande undan frågan om hur de har tänkt sig att besparingarna ska göras inom äldreomsorgen. Olof Lindh (S) efterlyser en konsekvensbeskrivning av besparingarna – bra – någon sån finns nämligen inte ännu.

Det som var mest glädjande under kvällen var att det var fler än vanligt av S-ledamöterna som vågade sig upp i talarstolen – det var kul att se! Kvällens medaljer går till Mikael Burgman (S) som vågade ta sig ton mot Magnus Berge både när det gäller avverkningarna på Duvkullarna och skattesatsen, samt till Torbjörn Lord (M) som inte vek sig för det bastanta trycket av alla fullmäktiges partier som beslutade att införa rökförbud för all personal på arbetstid.

Anders Senestad – var går din smärtgräns?

Skattehöjningar löser inga problem skriver Anders Senestad i sin blogg på NT igår efter att S presenterat sitt budgetförslag. Och han har fullständigt rätt i det. Men det gör inte nedskärningar i offentlig verksamhet heller.

För oss Socialdemokrater är inte en höjd skatt viktigt. Inte heller en sänkt skatt. Det som är viktigt är vad skattepengarna används till, och att de behov av utbildning och vård som kommunen har att tillse blir fyllda. När vi har satt en ambitionsnivå utifrån det väljarna har velat när de röstar på oss, så anpassar vi finansieringen efter det.

Vi vill ha en äldreomsorg som sätter den enskilde i fokus där personalen aktivt jobbar hälsofrämjande. Där våra äldre har en lägre vårdtyngd och ett bättre liv, där deras sinnen blir stimulerade och deras önskemål tillgodosedda. Där en äldre inte behöver se nya ansikten varje gång hemtjänsten är på besök, där hemtjänstens personal har en stund över då och då, att faktiskt sätta sig ner och prata med den äldre. Där maten inte kommer i vacuumförpackade plastlådor som värms i micro.

Och det räcker inte de pengarna som M och C anslår till. De resurserna räcker  inte ens till den absoluta grundbemanningen. Det är bara tack vare den engagerade personalen vi har idag som det har gått att bedriva en verksamhet värd namnet äldreomsorg, men med än mindre resurser så är jag rädd för att personalen inte kommer att orka längre.

Man kan se det så här, vill jag betala 10 kr för en brödlimpa som har en fin skorpa men torftigt innehåll - eller 10,50 för en limpa som även har en god smak och fin konsistens (gärna nybakat med smör på…). Jag väljer att betala 10,50 kr. Likadant är det med den kommunala verksamheten. Med den budget M och C lägger får vi kommunmedborgare inte ut den kvalité (åtminstone den vi inom S vill se) våra pengar är värda. Då betalar jag hellre 40 öre mer per hundralapp (80 kr i månaden för de som tjänar 20 000 kr), för att de som är i behov av vår äldreomsorg ska få en värdig tillvaro.

Anders, var går din smärtgräns – var går moderaternas smärtgräns? Vilken ambitionsnivå vill ni att Söderköpings kommun ska ha på kvalitén i sin äldreomsorg?