En dag i kulturens tecken

Sitter på arbetarekommunens expedition i Söderköping i väntan på att ett telefonmöte med NBV Östergötlands arbetsutskott ska börja. Vi ska hantera ett personalärende, lagom roligt – men nödvändigt.

Annars har det varit en bra dag. Har turnerat Östergötland runt nästan. Nja, inte riktigt, men Linköping, Norrköping och Söderköping har hunnits med. Jag har, tillsammans med Anne Ludvigsson som är riksdagsledamot för (S) och ledamot i riksdagens kulturutskott, gjort ett antal studiebesök som förberedelse för nästa veckas socialdemokratiska partikongress.

Jag har nämligen ansvaret för kulturpolitiken (och mediapolitik, demokrati- och grundlagsfrågor) inom den östgötska delegationen på kongressen. Det hade nog inte varit mitt förstahandsval, men det var ändå förvånansvärt intressant. Lite försänkningar i området hade jag ju sen tidigare i och med mitt engagemang i folkbildningen, som ligger inom ramen för det politikområdet.

I alla fall så var det ett antal väldigt givande besök, vi började på Regionförbundet Östsam i Linköping där några tjänstemän berättade för oss om den satsning som görs på att utveckla den kreativa näringen, dvs alla de kulturföretag, oftast enpersonsföretag, som finns i regionen. 10-12 % av alla arbetsställen och 6-7 % av alla innevånare i arbetsför ålder tros arbeta inom denna sektor.

Som komplement till den dragningen så besökte vi sen fem stycken småföretagaren inom design/formgivning/arkitektur/konsthantverk som samlats i gemensamma lokaler vid Trädgårdsföreningen i Linköping. Det var också intressant att se hur ett engagemang i konsthantverk och annat kunde leda till en omsättning i praktiken på det sättet. De tydliggjorde återigen vikten av att samhället förbättrar de trygghetssystemen som gäller för småföretagare – som de allra flesta kulturarbetare är – enmansföretag.

Lunch blev det med representanter för ABF, och det blev till en lugn och sansad diskussion om folkbildningen – där något som är viktigt att prioritera och som jag iaf kommer att driva på kongressen, det är att de lokala och regionala förstärker resurserna till folkbildningen. Många kommuner och regioner har minskat kraftigt på bidragsgivningen de senaste åren, och där är smärtgränsen snart nådd.

Efter lunchen blev det transport till Norrköping och ett besök på Östgötateatern, där teaterchefen Johan Celander gav sin syn på kulturpolitiken och den såkallade portföljmodellen diskuterade vi också. En sak som jag definitivt tar med mig, och som är så sant även på detta område, det behövs en bra infrastruktur – en kulturens infrastruktur alltså. Utan grundbultarna i den så finns det ingen kultur kvar, och det måste vara det offentligas uppgift att säkra. Vi får INTE låta kompetensen och ”konstnärskuvöserna” som är de statliga, regionala och lokala kulturinstitutionerna förfalla, för då kommer tillgången på skickliga professionella kulturarbetare att tunnas ut.

Vi avslutade dagen på Kulturskolan i Söderköping, som om något är en grogrund för talang. Vi har en bra musik- och kulturskola i kommunen – den ska vi vara mäkta stolta över!

Nu ska jag gå och lägga mig snart – upp tidigt för tjänstgöring i tingsrätten imorgon igen.

PS1. Heja ÅFF, Heja ÅFF, Heja ÅFF!
PS2. Göta kanalbolag ”drar sig ur” båtlyften. Gott så. BARA VI FÅR FÖRBIFARTEN!

Ett samhälle utan kultur och idrott?

Tankesmedjan Timbros Thomas Idergard leverar i dag på DN:s debattsida ett svavelosande inlägg om hur kommunerna inte alls är i kris, det är bara för dem att spara på kultur och fritid. Allt det där som inte är ”välfärdens kärna” som utbildning, socialbidrag och äldreomsorg alltså…

Timbros tanke är naturligtvis att kulturen och fritidsverksamheten i stället ska bekostas med privata medel istället. Istället för att solidariskt bidra till att bevara kulturen och hålla idrottsorganisationer och ungdomsorganisationer igång så att våra ungdomar har något att göra, ska alltså kulturpubliken och föräldrarna betala. Barnen vars föräldrar inte kan betala de ännu högre avgifterna (de är faktiskt i många fall ganska höga redan nu…), ja då är det väl synd om dem då, men då får de väl ägna sig åt något annat istället då i Timbros Sverige.

Jag är måhända lite raljant och lite kategorisk, men på sikt så får det ju den effekten. Kulturen utarmas – fråga på stan här i Söderköping hur många som skulle vara med och betala för konstverket utanför Stinsen – eller hur mycket de skulle betala för att de lokala konstnärerna skulle kunna ha sina lokaler kvar. Skulle föräldrarna till, fotbollsspelarna själva eller för den delen idrottspubliken behöva betala för den nya konstgräsplanen på Vikingavallen så skulle det nog inte bli någon sådan. Om det inte blir ”Djurbergsvallen” eller ”Luvata-planen” förstås.

Men det som fick mig riktigt upprörd var den rallarsving som Idergard riktar mot ABF och alla övriga studieförbund (bland annat jämför han det i någon kommun med korruption). Det är fullständigt nonchalant mot den verklighet som studieförbunden lever i att säga ”studieförbunden visar sig leva gott på skattepengar” som att studieförbunden bara tar emot pengar utan göra något gott för samhället. Studieförbundet NBV, som jag ordförande för i Östergötland, är en av länets främsta tillhandahållare av amatörteater och även en betydande aktör när det gäller proffessionella teaterproduktioner utanför Östgötateaterns väggar.

Studieförbunden gör dessutom enorma insatser när det gäller att lyfta de människor som befinner sig i det den moderatledda regeringen kallar ”utanförskap”, med hjälp av olika folkbildningsinsatser. NBV i länet arbetar bland annat med hemspråksträning, mopedutbildning, kamratstöd för nyktra alkoholister, Romer och alkohol- och drogförebyggande arbete förutom stora insatser när det gäller att sprida kultur närmare människor.

Att, måhända indirekt, kalla studieförbundens statliga och kommunala bidrag för slöseri är fullständigt felaktigt.