Middagspau(s)

Det är middagspaus här på jobbkongressen. Det sköns väldigt bra att vi nu äntligen är igång, förberedelsearbetet har ju varit igång i flera år nu, med rådslag, medlemsomröstningar och mycket annat.

Efter registrering, materialhämtande och när vi hade hittat våra platser och sådär så var det inledningsceremoni. En vackert inramad sådan. Först ut var Maja Hirosawa som sjöng sin version av the Arks låt, vad den nu heter igen.

Mona höll ett långt och bra inledningstal, väldigt fokuserat på jobben och gjorde en klar skiljelinje mot den moderatledda majoriteten. Tre principer skulle vi bara med oss i eldskrift:
1. Jobben först
2. Skatt efter bärkraft
3. Välfärd efter behov

Klockrent – och hon poängterade solidariteten väldigt tydligt. Vem har råd att ur egen ficka betala för en ingripande operation – vårt gemensamma sjukvårds- och skattesystem innebär att den kostnaden fördelas över hela livstiden och över hela befolkningen. Det är så vi vill ha det.

Även statsministern i Norge och Island har varit här och talat.

Kvällen och den senare delen av eftermiddagen har ägnats åt temagruppsträffar – kultur- och mediapolitiken har varit på min lott.

PS. Kolla in Christoffers blogg på Folkbladet och andra

Efter fest i Spårvagnshallarna

Det har varit en intressant dag här i Stockholm. De två höjdpunkterna var dels Mona Sahlins och Ingvar Karlssons betraktelser om Olof Palmes avtryck på internationell politik, och dels besöket av Sydafrikas vicepresident som  jag skrev om förut.

Något som har diskuterats flitigt på kafferaster och i andra pauser är Obamas nobelpris. Min uppfattning, som många andras har jag märkt, är att det var för tidigt och det riskerar att undergräva framtida ansträngningar. Hur seriös förhandling kan man bedriva när motståndaren alltid kan kontra med ”Varför bryr du dig, du har ju redan ett nobelpris?”…

Kom nyligen hem från kvällens fest i Spårvagnshallarna – nu väntar sängen, för imorgon blir det ytterligare en tidig frukost.

Mellanlandning efter Almedalen

Oroa er inte, jag hittade hem från Gotland. Jag kom hem redan i torsdags kväll, men har haft en lång helg på landet för att smälta intrycken lite från Almedalsveckan.

Det var en märklig upplevelse att vara på plats, även bara för ett par dagar, i Visby – att gå runt och hälsa på fackförbundsordföranden, riksdagsledamöter och många andra (i deras och i vissa fall andras ögon) betydelsefulla svenskar. Nu hälsade jag förvisso inte på så många som jag inte redan kände, är lite för blyg för det. Jag kan dock berätta en liten iakttagelse jag gjorde – fackliga ledare pratar väldigt mycket i sina mobiltelefoner… (eller också gör de det för att få vara ifred en stund i hetsen)

Hetsen ja, det fanns oerhört mycket arrangemang att gå på. Ett av dem har jag skrivit om tidigare, seminariet om den kreativa sektorn. Det bästa under dagarna jag var där var Mona Sahlins tal – men jag är väl lite partisk. Det är många andra som har recenserat både talets innehåll och framförande, så jag ska inte göra det igen, jag kan bara säga hur det kändes på plats. Jag hade stått på plats framför scenen i en dryg timme när hon började tala, men jag kände mig inte alls trött när jag gick därifrån – det hade tillräckligt med humor, värme och trygga argument för att få en att vara stolt som socialdemokrat, det var det viktigaste för mig.

Har sett alla partiledarnas tal förutom Göran Hägglunds och en del av Peter Erikssons. Efter Monas så var det jag tyckte var bäst Maud Olofssons… (känn på den). Det var ett bra tal, i vissa delar ödmjukt (Vi vill ha er hjälp…) och i andra delar talade till min folkrörelsesjäl. Det var lite långt dock, och argumenteringen om hur S vill stänga dörrar för jämställdheten var en riktig logisk kullerbytta.

Vi får se om jag åker till Visby för nästa års politikervecka – eller om jag är för upptagen med att arbeta för en valseger på hemmaplan. De kommande dagarna ska jag på IOGT-NTO:s kongress i Göteborg där jag är ombud för Östergötlands distrikt tillsammans ytterligare tre herrar (!). Jag ska försöka rapportera lite här i bloggen!

PS. Jag har valts till ett av ombuden på Socialdemokraternas partikongress i okt-nov för Östergötlands partidistrikt. Tack för förtroendet ni medlemmar i Söderköpings arbetarekommun som har röstat på mig!