Dometic i Motala

Ytterligare ett företag viker för den globala krisen. I eftermiddags meddelade Sveriges Radio Östergötland att företagsledningen på Dometic i Motala inlett förhandlingar för att lägga ner tillverkningen och flytta den till USA. Marknadsdirektören som intervjuades i radion var klädsamt sorgsen på rösten när han pratade om de 200 anställda och deras familjer som påverkades av ett sådant beslut.

Ytterligare ett företag med många kompetenta anställda som ev. lägger ner. Och de företag som inte lägger ner de varslar mängder av industriarbetare. Jag och många med mig känner oss oroade för den svenska industrin.

Regeringens passivitet när andra länder agerar gör att Sverige får längre startsträcka när konjunkturen vänder uppåt igen, minskad konkurrenskraft med andra ord. Utbilda, utbilda, utbilda. Mindre gnäll och mer framtidstro. Industrin måste kunna behålla sin arbetskraft så att de är startklara när orderhögarna återvänder.

Nåja, jag ska inte bara klaga på regeringen i det här inlägget, jag har faktiskt haft en del bra möten idag som inte gått ut på varsel och passiva regeringar. På eftermiddagen hann jag med både ett möte med IOGT-NTO-distriktets medlemsvärvargrupp och styrelsemöte med lokala Föreningen Norden i Söderköping.

Det är två organisationer som präglas av olika mått av framåtanda, IOGT-NTO har värvat 20 000 nya medlemmar på de senaste tre åren, där handlar det om frågor som hur vi ska ta hand om medlemmarna, hur får vi medlemmarna att betala och kan vi hitta nya människor som är intresserade av nykterhetsrörelsen. I Föreningen Norden diskuterar vi hur vi ska få 25 st att komma på ett studiebesök på Bolltorps slott den 19 maj.

Under kvällen var det möte med Socialdemokraternas Kommunfullmäktigegrupp som diskuterade ärendena som ska upp på Kommunstyrelsen på onsdag. Mest tid ägnades åt träd, trafik och parkeringar, men så är det ju också konkreta frågor som är lätta att förstå. Remissen på förvaltningsutredningens förslag om effektivare statsförvaltning är kanske inte lika handfast…

Ytterligare VÅP har sett dagens ljus

Ja, inte våp då som nedsättande om kvinnor utan VÅP som Regeringens vårproposition, vårbudgeten. Ägnade en del av förmiddagen åt att titta på riksdagsdebatten. Tyckte mitt lag skötte sig ganska bra, duktigast var nog Mikaela Waltersson (MP), men även Thomas Östros (S) lyckades rätt så bra med att vara tydlig och få fram sin poäng.

Det andra laget var inte heller dåliga, finansminister Anders Borg (M) och Carl B Hamilton (FP) är också duktiga talare/debattörer. Jag tycker att huvudkonflikten blev bra belyst från båda sidor men efter ett tag när samma argument kommer om och om igen, utan att det tillförs något nytt, då bytte jag spår och läste tidningen istället.

Det centrala i debatten just nu handlar ju i ett nötskal om hur mycket pengar staten kan satsa på att mildra jobbkrisen och om de satsningarna har någon effekt när krisen är global. Alliansens politiker repeterar mantrat ”ordning och reda i de offentliga finanserna” så mycket att de nästan låter som Göran Persson.

Den socialdemokratiska modellen är att investera i utbildning, kompetensutveckling, vägar, järnvägar, och flerfamiljsbostäder/hyresrätter, sådant som vi ändå borde göra för att förbereda oss för nästa högkonjunktur.

Avvägningen är knepig, men jag tycker inte att man behöver vara högskoleutbildad ekonom för att inse att arbetslöshet kostar staten mycket pengar också den. A-kassa, arbetsmarknadsåtgärder, socialbidrag, plus en mängd sidoeffekter – erfarenhet visar att arbetslösa dricker mer, spelar mer, utför mer brott, självmord – bieffekter som kostar multum av skattebetalarnas pengar. För att inte tala om det mänskliga lidandet. Bakom varje av finansministerns siffror står det en människa som har förlorat sitt jobb, sin trygghet, sin framtidstro och det får naturligtvis effekter även på dennes familjesituation.

När jag jobbar i den kommunpolitiska vardagen störs jag ibland av de skygglappar som årets och nästa års budget utgör. Det fokuseras alltför ofta på att siffrorna ska gå ihop nu, istället för att lyfta blicken och se de åtgärder som gör att vi kanske kan spara in massvis med skattepengar om fem år. Lite så tycker jag att Anders Borg och hans vapendragare har fastnat i den här situationen, det måste vara en balans mellan kortsiktighet och långsiktighet, och där tycker jag inte att regeringen lyckats.

En investering i framtidstro är inte oekonomiskt, snarare tvärtom.