Jag röstar

Det är lite intressant. Jag har inte skrivit i bloggen på över en vecka, men är fortfarande den av Söderköpingspolitikerna på nt.se som har skrivit senast…

Nåja, det är kanske inget att vara stolt över – de verkar ha mer att göra än vad jag har, vilket jag knappast trodde vara möjligt. De ska ju försöka komma överrens om en kommunal budget, och efter vad jag erfarit gör de lite olika bedömningar av läget och de prioriteringar som behöver göras. Det är ju bara sunt, så länge de kommer överrens till slut. På onsdag nästa vecka börjar budgetarbetet på allvar, med sammanträde med budgetberedningen – och då kommer vi få lite mer information om hur läget ser ut.

Jag intervjuades av Sveriges Radio Östergötland i veckan som gick. Citatet som kom i reportaget och i radion var bara en del av det jag egentligen sa, men så fungerar ju radion för det mesta. Jag sa bland annat att en skattehöjning för oss Socialdemokrater i Söderköping inte är något självändamål, skatten är till för att finansiera en viss nivå och kvalité i verksamheten – och vill ha en bättre kvalité i äldreomsorgen. Det finns en del omstruktureringsåtgärder som går att göra, men för att de ska få effekt så behöver vi höja skatten på kort sikt.

På frågan om de som röstar på oss i kommunvalet kommer få höjd skatt svarade jag så ärligt jag kunde – det vet jag inte. Det beror helt på läget, förhoppningsvis kan en Socialdemokratiskt ledd regering (eller för den delen en borgerlig) skjuta till medel så att kommunerna slipper höja skatten – men då måste det vara en förändring som ger stabila planeringsförutsättningar i kommunerna, inte ett engångsbelopp som det nu föreslagna konjunkturstödet.

I övrigt så är det rätt så mycket som händer just nu, det är därför jag inte har skrivit på ett tag. Det som nu är hetast är förstås kyrkovalet på söndag (GÅ OCH RÖSTA, om du är medlem förstås). Vi har försökt att vara lite aktiva på hemmaplan, vi som är Socialdemokrater inom Svenska Kyrkan i Söderköping – det är ett viktigt val tycker jag, för etablerar Sverigedemokraterna sig i kyrkopolitiken ordentligt, kan det bli språngbrädat in i Riksdagen. Dessutom så tycker jag det är viktigt att Socialdemokraterna värnar om den progressiva kraft som Svenska Kyrkan är idag, och som den inte skulle fortsätta vara om inte Socialdemokraterna engagerade sig.

Jag möter många som säger – ”men låt de som är intresserade och engagerade sköta det” – det vill säga låt de som går till kyrkan ofta på söndagarna också vara kyrkopolitiker. Jag håller inte med. Jag går inte i kyrkan varje söndag, det kan jag ärligt medge – är jag mindre värd som kyrkomedlem för det, jag betalar ju kyrkoavgift jag med? Men vem skulle företräda mina intressen om det bara var de som har möjlighet att gå till kyrkan varje söndag som är med och bestämmer – det skulle inte v ara så många.

För att Svenska Kyrkan ska fortsätta vara en öppen och demokratisk folkkyrka – för att inte Sverigedemokraterna ska få inflytande över en av samhällets viktigaste samhällsaktörer – för att Svenska Kyrkan även fortsättningsvis ska ta tillvara den lilles röst, den passive medlemmens röst – därför röstar jag i Kyrkovalet på söndag. Och jag röstar S. (I stiftsvalet kryssar jag min mamma, hon står på 14:e plats på S-listan… det kan du också göra om du vill, så länge du bor i Östergötland med viss omnejd)

Det blev ett långt inlägg så här en sen fredagkväll – ska försöka skriva lite oftare och kortare… nu bums i säng, för tidigt imorgon fortsätter vår delegationsträff inför partikongressen.

Anders Senestad – var går din smärtgräns?

Skattehöjningar löser inga problem skriver Anders Senestad i sin blogg på NT igår efter att S presenterat sitt budgetförslag. Och han har fullständigt rätt i det. Men det gör inte nedskärningar i offentlig verksamhet heller.

För oss Socialdemokrater är inte en höjd skatt viktigt. Inte heller en sänkt skatt. Det som är viktigt är vad skattepengarna används till, och att de behov av utbildning och vård som kommunen har att tillse blir fyllda. När vi har satt en ambitionsnivå utifrån det väljarna har velat när de röstar på oss, så anpassar vi finansieringen efter det.

Vi vill ha en äldreomsorg som sätter den enskilde i fokus där personalen aktivt jobbar hälsofrämjande. Där våra äldre har en lägre vårdtyngd och ett bättre liv, där deras sinnen blir stimulerade och deras önskemål tillgodosedda. Där en äldre inte behöver se nya ansikten varje gång hemtjänsten är på besök, där hemtjänstens personal har en stund över då och då, att faktiskt sätta sig ner och prata med den äldre. Där maten inte kommer i vacuumförpackade plastlådor som värms i micro.

Och det räcker inte de pengarna som M och C anslår till. De resurserna räcker  inte ens till den absoluta grundbemanningen. Det är bara tack vare den engagerade personalen vi har idag som det har gått att bedriva en verksamhet värd namnet äldreomsorg, men med än mindre resurser så är jag rädd för att personalen inte kommer att orka längre.

Man kan se det så här, vill jag betala 10 kr för en brödlimpa som har en fin skorpa men torftigt innehåll - eller 10,50 för en limpa som även har en god smak och fin konsistens (gärna nybakat med smör på…). Jag väljer att betala 10,50 kr. Likadant är det med den kommunala verksamheten. Med den budget M och C lägger får vi kommunmedborgare inte ut den kvalité (åtminstone den vi inom S vill se) våra pengar är värda. Då betalar jag hellre 40 öre mer per hundralapp (80 kr i månaden för de som tjänar 20 000 kr), för att de som är i behov av vår äldreomsorg ska få en värdig tillvaro.

Anders, var går din smärtgräns – var går moderaternas smärtgräns? Vilken ambitionsnivå vill ni att Söderköpings kommun ska ha på kvalitén i sin äldreomsorg?

Vad tycker du?

Det var titeln på den enkät vi Sörpingssossar har delat ut i några bostadsområden och sedan samlat in för att få höra vad folk tycker om den kommunala verksamheten. Idag har jag suttit och sammanställt den, det har varit ganska intressant. Många är nöjda, och med mycket, men det finns en del saker som sticker ut.

De som har svarat är nästan uteslutande positiva till att kommunen borde erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid (94 %), det finns inget i kommunen idag, annat än enstaka Dagbarnvårdare (tidigare dagmammor) som kan lösa det. Frågan är hur stort behovet är? Jag vet att kommunen avvaktat med att gå ut och fråga just det, man kanske är lite rädda för svaret…

Många påpekar att belysning är en faktor till att man känner sig otrygga och till att man inte riktigt är nöjd med utemiljön i området där man bor. Det är något som kommunen borde ta tag i, en kraftsamling för trygg men ändå stämningsfull belysning i hela kommunen.

Något som också gjorde mig lite förvånad var att strax över hälften av de som svarat kunde tänka sig att acceptera en skattehöjning för en omställning till ett klimatsmartare samhälle. Det brukar ju inte vara många som tycker höjd skatt skulle vara en höjdare i vanliga fall…

Ska snart ta kväll, måste kurera mig lite från den skada jag tilldrog mig när jag snubblade på en trottoarkant utanför mataffären igår, dessutom är det bäst att ladda inför kommunens budgetberedning imorgon. Det lär inte bli någon munter historia.

Klåfingriga kyrkoherdar?

I veckans NT har vi sett en ordväxling mellan Ronald Jacobsson (S) som är kyrkopolitiker i Söderköping och kyrkoherden i Söderköpings församling Stig Erixon där Ronald förespråka en bibehållen skatt och Stig argumenterar för en skattehöjning. Jag tycker om Stig, han är en predikare av den gamla stammen och skicklig på det, men han är ingen politiker. Kyrkoherden är en tjänsteman och chef för sin församling, som har att följa de politiska besluten. Med detta i åtanke är hans argumentering för en skattehöjning inte alls lustig, det skulle jag också göra om jag kände lika varmt för den verksamhet som jag ledde som han.

Men han är som sagt ingen politiker. Socialdemokraterna, som deltar som en nomineringsgrupp i Kyrkovalet 2009 den 20 september, har ambitionen att bibehålla en oförändrad avgift på 1,55 kr av följande skäl. Det första och tyngsta argumentet för oss är att kyrkoavgiften, som den är utformad idag, inte har några fördelningspolitiska effekter. Detta eftersom den tar lika stor andel både från de med höga inkomster som låga inkomster, den utjämnar således inga inkomstskillnader – därför menar vi att den ska hållas så låg som möjligt, men naturligtvis så att den kan bekosta den verksamhet som vi som betalar den vill ha för våra pengar.

Det andra är att denna skattehöjning tas utan att några besparingar eller effektiviseringar görs i verksamheten – POSK (Partipolitiskt Obundna Svenska Kyrkan) som är den största nomineringsgruppen (partiet) tar den enkla vägen och löser budgetsituationen med att höja inkomsterna. Vi menar att församlingen också måste titta på kostnaderna, organisationen måste ses över och alla stenar måste vändas på i syfte att hålla kyrkoavgiften så låg som möjligt.

Men ett sådant initiativ kräver politiskt mod, för detta handlar ju om politik. Vi Socialdemokrater får ofta höra från företrädare för POSK att det kyrkopolitiker sysslar med inte är politik. POSK har rätt till en del, kyrkopolitiken handlar inte om partifärg och intriger – men det handlar lika fullt om värderingar och principer.

Kyrkans inre demokrati är på många ställen eftersatt, det är viktigt att poängtera att vi som politiker i kyrkan företräder dig som medlem. Det är medlemmarnas röster som måste komma till tals, dessa överrensstämmer inte alltid med kyrkoherdens och verksamhetsföreträdarnas