Underlig syn på medmänsklighet

Ibland kan det vara de handfasta frågorna som upprör mest. I förra veckan har det på Söderköpingssidan i NT förts en debatt mellan S/PRO och den partipolitiskt obundna ledningen för Söderköping Sankt Anna församling med den nuvarande ordföranden Gunvor Svensson i spetsen. Konflikten handlar om en handikappöppnare på S:t Laurentii församlingshem.

Socialdemokraterna och PRO driver att det ska sättas in en sådan i dörren på församlingshemmet, så här svarar Gunvor Svensson:

”- Det är ju Karl-Evert Bevemyr som gnällt om det där, men de kan införa ett värdsystem där någon möter upp i dörren. Jag tycker man ska ha medmänsklighet som komplement till tekniska apparater”

Citerat ut en artikel i Norrköpings tidningar den 14 november.

För det första att överhuvudtaget inta den attityden till en företrädare för en av kommunens största pensionärsföreningar, det tycker jag svagt. Men jag måste också säga att jag tycker att Gunvor Svensson har en underlig syn på medmänsklighet. Är Gunvor Svenssons syn på medmänsklighet att den som är handikappad och sitter i rullstol själv ska kliva ur rullstolen och haka på haspeln (”Men nu har vi en haspel på dörren”) på dörren, sätta sig i rullstolen och rulla in? Är Gunvor Svenssons syn på medmänsklighet att en pensionär i en lång stund ska stå och hålla utkik genom fönstret om det kommer någon? Är Gunvor Svenssons syn på medmänsklighet att den som inte kan öppna dörren ska stå utanför i kylan och vänta på att bli insläppt?

Medmänsklighet är väl om något att alla ska ha samma förutsättningar att vara en del av församlingens verksamhet och av andra verksamheter. Min syn på medmänsklighet är iaf att den som är handikappad eller av annat skäl som till exempel ålder inte kan öppna de tunga dörrarna på församlingshemmet, ska ha samma möjligheter att delta i församlingens verksamhet, och i andra arrangemang som pågår inom församlingshemmets väggar – och inte behöva vänta på nåden att bli insläppt.

Turisterna flockas

Ser ifatt kvällens Körslaget för det bestämdes att vi skulle se Dansbandskampen först. Det beslutet har vi så sakta kommit att ångra, för startfältet var inte det allra bästa i det dansanta programmet.

Läser på NT:s hemsida att Söderköping har kommit med på en rankning över Sveriges 100 bästa turistkommuner – 55:e plats. Det är roligt. Söderköping har många tillgångar ur ett turistperspektiv, framförallt på sommaren. Det arbetas på att utveckla turismen även vintertid – det vore en stor framgång.

På Nyströmska i fredags fick jag höra ett bra förslag – varför inte använda de turistföretag som inte har verksamhet på vintern till utbildningsplatser för gymnasiet/yrkeshögskola. Det kan också bli ett utflyktsmål, likt många andra restaurangskolor har blivit. Valdemarsvik arbetade ju framgångsrikt med det förr om åren.

Annars har det ju den här veckan varit mycket diskussioner kring en annan turistattraktion, som det verkar inte kommer att byggas, det är förstås båtlyften jag syftar på. Jag kan bara återigen påpeka att det allra viktigaste är att det blir en förbifart – så vi slipper trafikljusen och trafiken genom stan – men jag kan innerst inne känna en viss besvikelse att det inte blir någon båtlyft. För om det skulle ha funkat så bra som kunde hoppats skulle det kunna ha blivit en ytterligare tillgång för turismen i Söderköping, kanske framförallt det som kunde byggas upp runtomkring.

Nu får vi hitta andra besöksmål, aktiviteter eller upplevelser som lockar in de som far förbi på E22 in i stadskärnan, en klar uppgift för kommunen, näringslivet och stadskärneföreningen.

Den kommande veckan kommer jag försöka att vara lite mer aktiv på bloggen, eftersom jag är i Stockholm för att vara ombud på Socialdemokraternas partikongress som börjar på onsdag.

Nu är tid för svenska hjältar!

En av mina favoritserier är ”Vita huset” (eng. West Wing) som handlar om arbetet i Vita Huset under fiktiva president Bartlet. Två av mina absoluta favoritavsnitt är de första på säsong fyra ”20 hours in America”. Under avsnittens gång så tillkännages ett bombattentat mot ett college och i slutet av det andra avsnittet visas en del av ett tal som President Bartlet håller.

Talet handlar om de människor som omkom i attentatet, och de studenter som sprang in i eldhavet för att försöka få ut fler människor – rädda fler. Talet handlar om Amerikanska hjältar. Temat Amerikanska hjältar är ett genomgående tema ur den valrörelse som President Bartlet bedriver för att bli omvald. Serien må vara fiktiv men temat är nog så tillämpbart även i dagens svenska samhälle. Nu är tid för svenska hjältar!

Det är ett ideal som många av oss politiker försöker leva upp till varje dag – tro det eller ej – att göra vårt bästa för ett bättre samhälle – inte riktigt samma hjälteskap som de som räddade liv i serien – men beundransvärt i sig, alla dessa fritidspolitiker som offrar sin tid för detta. Vi lyckas inte alltid, det  känns alltför ofta som vi tar ett steg bakåt istället för framåt mot målet. Men ibland träffar man på några som överträffar ens vildaste fantasi, och det är de som varje dag arbetar i någon av kommunens verksamheter. Det är dåligt betalt och det visas sällan någon uppskattning, men de gör ett fantastisk jobb utifrån sina förutsättningar.

I torsdags besökte jag, och några av mina politikerkollegor i Barn- och utbildningsnämnden, tre förskolor (Kullborg, Alboga och Högby) och en dagbarnvårdare som arbetar i kommunen. Förskolepersonalen har det lite tungt just nu – på grund av den rådande ekonomiska situationen tas vikarier in väldigt restriktivt när personal är sjuka eller lediga.

Med tanke på detta gör personalen ett fantastisk jobb – som inte låter detta gå ut över barnen, varken barn eller föräldrar sade sig ha lidit av situationen. Det som oroar är dock de barn som har stora särskilda behov, med olika handikapp i botten – där färre personal utgör ett problem. En politisk utmaning som vi alla politiker behöver möta, att skapa mer resurser så att förskolan kan anställa fler hjältar – så att personalen får ännu bättre förutsättningar att göra ett bra jobb.

Tveksam till ny upphandling av Storängen

Ytterligare ett par dagar har gått. Gårdagen ägnade jag mig åt att hälsa på syrrans hundar, äta lunch med en av mina närmaste vänner i Linköping och lite arbete på expeditionen på eftermiddagen. En ganska skön dag med andra ord.

Det blir en nästan lika lugn dag idag, jag är hos min syster nu och har varit ute med hundarna. Efter lunchen ska jag in en sväng på NBV-kontoret här i Norrköping för att träffa verksamhetschefen förhoppningsvis. Ikväll är det valupptakt inför Kyrkovalet som är den 20 september.

Det lunkar på med andra ord. Men jag höll på att sätta morgonkaffet i halsen imorse när SR Östergötland gjorde ett inslag om Tre O Vård och Omsorg i Söderköping, där det rapporterades att kommunen ska göra en ny entreprenadupphandling av äldreomsorgen på Storängen.

Jag borde först påpeka att jag inte är emot entreprenader, eller privat driven skattefinansierad verksamhet generellt av några ideologiska skäl, det finns verksamheter där det funkar bra, till exempel renhållning/sophämtning där Allren gör ett bra jobb i Söderköping. Däremot är jag väldigt skeptisk till sjukvård och äldreomsorg driven privat, där kvalitén är så nära förknippad med personaltäthet och personalkostnader = kvalitén nära förknippad med ekonomin…

Det finns enstaka företag och kommuner som har lyckats bryta det mönstret och håller en hög kvalité till ett lågt pris, men de är inte många. Effektivitet/låga kostnader innebär i en sådan verksamhet färre personal, som antingen leder till att personalen blir utsliten eller att kvalitén minskar.

I Söderköping är det dessutom, likt många andra kommuner, en oerhört ansträngd ekonomisk situation där Socialnämnden ska spara miljonbelopp på verksamheter som redan går på knäna.
En ny upphandling skulle potentiellt kunna leda till högre kostnader som måste tas i någon av de andra verksamheter även dessa.

Det är dessutom tveksamt om en ny upphandling skulle ge personalen på Storängen den arbetsro de förtjänar efter den senaste tidens turbulens, för min del skulle jag tycka det vore schysstare att kommunen tar över verksamheten och sköter den själv åtminstone ett par år framöver innan nästa upphandling.

Att det blir bättre kvalité till en lägre kostnad om enheten läggs ut på entreprenad, det tror jag är en myt. Det handlar om politiskt ledarskap i Socialnämnden och ledarskap bland cheferna inom Socialförvaltningen och äldreomsorgen. Politikerna i Socialnämnden och tjänstemännen skulle mycket väl kunna bestämma sig för att anamma de idéer som 3 O drevs, och införa dess på övriga enheter inom äldreomsorgen i Söderköping – kommunen behöver blir bättre på ”förebyggande äldreomsorg”, dvs rehabilitering och aktivering av de äldre. Jag är av den fasta övertygelsen att en person behöver stimuleras för att hålla sig frisk. Friskare äldre i våra äldreboenden leder till friskare personal och till lägre kostnader för kommunen i längden.

Storbönder blir större

Vilket underbart väder det har varit i helgen! Jag har spenderat den på landet hos mina föräldrar och hjälp till med diverse sysslor i trädgården. Det har varit ganska trevligt att få ägna sig åt lite hederligt ”kroppsarbete”, det blir ju inte så mycket av det varken i universitetsstuderande, politiken eller föreningslivet. Bland annat så tillverkade pappa och jag två bord till arbetarekommunen, resultatet blev väl hyfsat, men jag blir full av respekt för de hantverkare som gör detta dagligen, och betydligt bättre än mig…

Idag satte kommunpolitiken igång på riktigt, jag har ägnat hela dagen åt Socialdemokraterna. Först ett möte om vårt Sydafrikaprojekt, sedan arbetarekommunens verkställande utskott. Under kvällen var det sedan möte med vår fullmäktigegrupp som gick igenom ärendena till morgondagens sammanträde med kommunstyrelsen (KS).

Det var mycket planläggningsärenden och remisser på KS ärendelista. En av de intressantare frågorna gällde försäljningen av en jordbruksfastighet utåt Sankt Anna vars nya ägare redan tidigare äger och arranderar en stor del av marken i Sankt Anna-bygden. Han gör iochförsig ett väldigt bra jobb, och jobbar med viss ekologisk odling. Men frågan är om innehavet kan bli för stort?

Det är ju ingen hemlighet att lantbruket går mot större och större enheter för att dessa ska kunna behålla lönsamheten. Om en ensam ägare tar över så stor del av den tillgängliga marken i ett område att de andra små enheterna som skulle behöva få tillgång till mer mark inte kan överleva, så skadar ju väl detta mångfalden och målet ”hela landsbygden ska leva”.

Förr eller senare borde det ju vara regionalpolitiskt motiverat att säga ”nu räcker det”. Det är det inte vad gäller det ärendet som var uppe nu, men jag tyckte att det var en intressant diskussion. Nu ska jag gå och lägga mig strax, för imorgon blir det tidig uppstigning för en tenta.

Strandskyddet är ett dilemma

Idag rapporterar tidningarna att Marianne Samuelsson avgår (eller tvingas avgå) som landshövding på Gotland. Det var ju ganska väntat, med tanke på det mediadrev som pågått den senaste veckan. Det började med att SR gjorde ett reportage med ett band som en anställt spelat in av ett möte på länsstyrelsen där hon uttalar sig för att bevilja dispens från strandskyddet för en av de största arbetsgivarna på Gotland.

Jag tycker att Samuelsson har fel, alla ska vara lika inför lagen. Det är iofs ganska respektlöst av den anställde som spelade in samtalet, men det är ju inte huvudsaken. Det som är intressant är att hela situationen visar ju upp dilemmat med strandskyddet. Marianne Samuelssons uttalande ”vi kan ju inte leva på folk som vandrar på våra stränder” är ju ganska tydligt. Och det är ju också ganska tydligt att det när det gäller strandskyddet så finns det olika intressen. Samhällsintresset av att bevara stränder som inte bara är privatmark och att kunna bevara den unika miljön som stränderna utgör, inte minst med hotet om höjda vattennivåer på grund av klimatförstöringen. Detta contra den väldiga efterfrågan och de pengarna/vinstmöjligheter som ligger i havsnära och sjönära tomter – exploateringsintresset.

För en skärgårdskommun som Söderköping är detta dilemma något som hanteras av våra bygglovsmyndigheter och samhällsplaneringen så gott som varje dag. Socialdemokraterna i Söderköping anser att dispens från strandskyddet ska beviljas väldigt, väldigt, restriktivt och den uppfattningen delar jag. Men frågan är inte så enkel.

En av de utvecklingsfrågor som finns (förutom el, internet, busstrafik och vägar) vad gäller Sankt Anna-bygden idag och som många turister och företagare pekar på, är bristen på aktiviteter för de turister (framförallt barnfamiljer kanske) som besöker bygden med sin vackra skärgård. Mon gör ett storartat jobb, och campingarna med för den delen, men det skulle behövas mer. Och då är frågan om hur kommunen skulle agera om det dyker upp en villig entreprenör som söker dispens från strandskyddet?

Sankt Anna-bygden avfolkas dessutom sakta, underlaget för skolan minskar. Inte för att det står några hus tomma, nej, men för att husen kostar väldigt mycket pengar och är få, dessutom är bensinen dyr – så det är inte många barnfamiljer eller yngre som har råd att bo där. Är en avfolkad bygd med intakta stränder viktigare än att man i väl avvägda fall beviljar dispens från strandskyddet, hur ska kommunen agera om det blir konflikt mellan de intressena?

Som sagt, det är en svår fråga som tål att funderas på ytterligare ett par omgångar. Jag kan inte heller låta bli att förfäras över det som händer inom Socialdemokraterna i Ödeshög där en av partiets fullmäktigeledamöter hotat en partikollega, och där splittringen gått så djupt att olika delar av den Socialdemokratiska gruppen lägger fram förslag på olika budgetramar.

Jag har följt den här situationen lite från och till som ledamot i partidistriktets styrelse, men kände inte till att det var så här allvarligt. Nog för att vi har lite meningsskiljaktigheter även inom S i Söderköping men för oss är det de meningsutbytena, åsiktsbrytningen, som gör att vi kommer framåt. En sund organisation har högt i tag, men när klubban slagits i bordet respekterar alla beslutet och arbetar för organisationens bästa. Situationen i Ödeshög tycks för mig bara bekräfta det som jag märkt länge – lokalpolitiken är väldigt personbundet. Så mycket av lokalpolitiken är avhängit till personkemin mellan politikerna, nästan mer än till partiuppdelningen.

E22 och kommunens framtid

Jag har övervarat helgen hemma hos mina föräldrar i Östra Ryd där jag hjälpt till med ominredningen av deras kök. Målat skåp, snickrat lite och varit allmänt behjälpligt vid kakeluppsättning. Man kan väl konstatera, utan att överdriva, att inget av det tillhör mina styrkor… Jag har också lämnat tillbaka, till mina föräldrar, hunden  som bodde hemma hos mig förra veckan, så nu är jag alldeles ensam i min lägenhet igen.

Jag noterade att NT i fredags rapporterade om att E22 Förbifart Söderköping tillsammans med E22 Norrköping-Söderköping och E22-E4-kopplingen i Norrköping (så kallade Norrleden) fanns med i trafikverkens prioriteringslista till den ekonomiska plan för infrastruktur som regeringen ska fatta beslut på i slutet av det här året eller början av nästa.

En liten fingervisning om detta fick vi ju när E22 nämndes väldigt kortfattat bland andra uppräknade projekt med medfinansiering i den infrastrukturproposition som Regeringen la fram förra året och som ligger till grund för den här prioriteringslistan. I trafikverkens förslag så ska E22 Förbifart Söderköping byggas 2016-2018.

Men vi ska nog inte ropa hej riktigt ännu. Förutom att prioriteringslistan ska behandlas av Vägverkets styrelse, gå på remiss och sedan fastställas av regeringen så är det två allmänna val (2010 och 2014) kvar till byggstart, och troligen en ny infrastrukturproposition senast 2015.

Byggandet av E22 Förbifart Söderköping är av absolut yttersta vikt för Söderköpings framtida utveckling. Många utvecklingsåtgärder står och faller med förbifarten såsom t.ex. exploateringen av Mariehof och utvecklingen av området Ramunder LM – Margaretagatan – E22 (som är i behov av ett helhetsgrepp). Jag tycker det är nödvändigt att kommunen sätter fart på utvecklingsprocessen redan nu, och inte väntar till att förbifarten står färdig – då har vi tappat alldeles för mycket tid jämfört med andra kommuner runt omkring.

Båtlyften är en annan sak – den är med i förslaget till prioriteringslista. Jag är personligen för Båtlyften – vilket man kan ta reda på genom en enkel googling (jag står med på Ja till Båtlyften-listan) – och har argumenterat för den i flera sammanhang, men Socialdemokraterna i Söderköping är inte upplåsta till den åsikten. S anser att det viktigaste är att det blir en förbifart runt Söderköping så att trafiken kommer bort från stan och att trafikströmmen kan flyta utan trafikljus på E22 – sen är det upp till de som tilldelar pengar och sköter väg/kanal att avgöra om det ska vara bro, båtlyft, slussborg eller något annat.

Tveksamt biogasförslag från C

Nu är jag hemma och igång igen. Efter IOGT-NTO-kongressen i Göteborg som avslutades den 11 juli så åkte jag i princip direkt när jag kommit hem iväg till Finland med mamma och min syster för att besöka mormor och resten av den finska grenen av släkten. Jag besöker Finland i snitt nån gång varje år och kan inte tala språket, men uppmärksammar ändå en del kulturskillnader mellan det svenska som jag är uppväxt med och det finska i ”ett land på andra sidan hafvet”.

Till exempel det här med att komma hem till någon. I Finland kan du komma oanmäld, kliva in genom dörren och genast bli serverad fika. (Något som jag tycker är väldigt bra, men kanske inte mitt midjemått…) Det betraktas som oförskämt om du kommer hem till någon och de inte har något att bjuda på. Riktigt så är det inte Sverige, här verkar man gärna vilja att man ringer en eller till och med två gånger innan man kommer över om det inte är annonserat i tidningen om öppet hus förstås…

Det har annars varit en lugn sommar, det känns lite småjobbigt att anpassa sig vid att vara hemma och ta tag i vardagslunken igen. Men det verkar iallafall röra sig lite på lokalpolitiska fronten. NT hade i dagens nummer med ett reportage från tisdagens hantverksmarknad som Centern är medarrangörer för. I artikeln lanserade C ett förslag om att bygga en biogasanläggning i Söderköping.

Jag är personligen väldigt tveksam. I grannkommunen Norrköping pumpas det in runt 80 miljoner i en biogasanläggning, och de vill väldigt gärna även ha dit våra potatisskal och annat avfall som går att göra biogas på också. Är det inte bättre att inleda ett samarbete kring den anläggningen?

Som Anders Senestad alltid brukar säga, vi ska väl inte ge soporna kommunarrest…

Vision 2020 – Nu sätter vi igång?!

Vi har alla olika upplevelser av Söderköping. Jag är själv barnsligt förtjust i vatten, inte så mycket i att bada i det kanske, som att sitta på en brygga och se ut över vågorna, och förlora sig i stillheten. Vattnet är en av Söderköpings allra största tillgångar, och det måste vi ta tillvara på. Sankt Anna skärgård är ett riksintresse och måste så förbli – men Sankt Anna-bygden behöver utvecklas. Ett minskat åretruntboende tillsammans med ett stort behov av nuvarande och nya entreprenörer är en utmaning, som bara kan mötas genom ett djupare samarbete mellan kommunen och det privata näringslivet – här är Socialdemokraterna beredda att skjuta till resurser för det finns nya jobb och en stor vinst för hela kommunen i detta.

Men kommunen får inte tillåtas att försumma innerstaden eller den västra delen av kommunen för det. Jag är uppväxt i Östra Ryd, och gick mina första skolår där. Naturen och lugnet är en viktig del av livet på ”landet”, men tyvärr också pendlandet. Jag är dock övertygad om att med en bra skola och barnomsorg samt ett gott utbud av service så är även Östra Ryd och Västra Husby ett bra alternativ för familjer som vill komma undan storstadens hets, särskilt då det är pendlingsavstånd till Norrköping, Söderköping och Linköping. En viktig förutsättning är förstås att bussen mellan Linköping och Söderköping återinförs, gärna med förlängd sträckning till universitetet/Valla i Linköping.

Jag, och Socialdemokraterna, är av den fasta övertygelsen att Söderköpings kommun har en så säregen karaktär att det kommer finnas potential för att fortsätta vara den småstadskommunen som vi är, men det krävs om inte ökande så åtminstone bibehållet innevånarantal för att kunna finansiera det som vi Söderköpingsbor har rätt till när det gäller skola, vård och omsorg – därför behövs det investeras i nya bostäder och nya jobb.

 Socialdemokraterna är beredda att arbeta i visionens anda, vi tror på Söderköping, men det kan inte vi, inte ens tillsammans med de andra partierna, göra på egen hand – vi behöver din och alla andra som bor i Söderköpings hjälp att arbeta fram de bästa åtgärderna för hur vi går vidare och faktiskt förbättrar vår kommun. Då kan vi tillsammans uppfylla den vision som kommunfullmäktige ställt sig bakom:

”Söderköping är en av landets mest åtråvärda kommuner att uppleva, leva och verka i. Småskalighet, närhet och kvalitet ger oss en stark egen position i den expansiva fjärde storstadsregionen.”

Midsommarafton

Det är lite paus i midsommarfestligheterna här hemma hos familjen i Östra Ryd, så jag tänkte passa på att skriva lite här på bloggen.

Det har varit en trevlig dag här på landet, och vi har dessutom haft tur med vädret som inte är alla förunnat. På eftermiddagen var vi en sväng på midsommarfirandet som kyrkan och idrottsföreningen anordnar vid församlingshemmet i Östra Ryd. Det var roligt att se att det var välbesökt, även om jag har hört på avvägar att de gärna hade sett fler frivilliga som hjälpte till med arrangemanget. Kul att samhället berikas med lite sång och dans!

Sång och dans ja. Det får vi hoppas att även de anställda och boende på Tallgården, Dalgården och Gläntan har fått njuta av trots de osäkerheter om framtiden som vi kunnat läsa om i NT de senaste dagarna. Nåja, jag vet att de anställda är till viss del lugnade av beskedet att kommunen eller en annan entreprenör tar över om 3-o skulle gå i konkurs. Vissa anställda uttrycker dock en viss oro för att vården ska bli annorlunda om kommunen tar över, att det rehabiliterandet arbetssättet och aktivitetsledarna försvinner.

Jag delar den oron, den politiska ledningen för äldreomsorgen med Centerpartiet i spetsen har tidigare valt att prioritera den förebyggande, hälsofrämjande, äldrevården och det rehabiliterande har fått stryka på foten för ekonomin har inte tillåtit det. Jag skulle gärna se att kommunen väljer att satsa mer på det, för jag tror att Söderköping skulle tjäna på det, både ekonomiskt och mänskligt, på längre sikt.

Jag hoppas att ni får möjlighet att njuta av både mycket sol, vila och god mat under resten av helgen också – ha en Trevlig midsommar!